Panik – eller inte egentligen

På lördag ska jag på kalas. Stort kalas! Jobbet fyller 30 år!

Jag var med både på 20- och 25-årskalaset så jag har höga förväntningar 🙂

Men – vad ska jag då ha på mig? Visst, jag skulle kunna ge mig ut på stan och leta efter något nytt i någon lämplig affär men jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju egentligen ingen brist på kläder (eller skor…). Problemet är att mycket av det jag har som är fint är sånt som jag också har på mig när jag går till jobbet. Det känns ju liksom inte roligt att ta på sig ”vardagskläder” när man ska gå på så fint kalas.

Ovanpå det så hör man om alla fantastiska kläder som alla andra ska ha på sig. Frågan är om jag på lördag förmiddag springer runt på torget, med panik i blicken, och bara måste hitta något nytt?

Ibland överraskar han till och med sig själv

För några år sedan hade äldsta dottern en tv hängande på en speciell tv-arm i sitt rum. En natt for den i golvet. Just då hann vi inte fixa hålet som blev utan ställde en byrå för hålet… Tror ni att det blivit fixat sedan dess? Nej! Konstigt nog har det inte det 🙂

Nu ska vi flytta upp vårt arbetsrum till det rummet och då kommer det inte längre att stå någon byrå för hålet… Alltså var det dags att laga det.

Maken måttade, ordnade gipsskiva, fixade, sågade och lagade hålet! Han är duktig han! Duktigare än han själv tror…

Väggen har faktiskt samma färg på alla bilder – egentligen. Det är kameran som spelar ett spratt.

Nu ska det ”bara” målas tak, mjukfogas, spacklas och målas innan vi kan börja bära möbler 🙂 Längtar redan tills det blir klart.

Tänk om jag hade varit en bättre fotograf…

Efter middagen idag satt vi kvar en stund och pratade. Ungefär samtidigt fick vi syn på molnen och månen ute. Det såg riktigt häftigt ut så jag skyndade mig och hämtade kameran. Vi kan väl säga så här – Det är inte ett av mina bästa fotograferingsögonblick men jag tror ändå att man kan ana hur häftigt det var på riktigt 🙂

De små grå

Det är bra att de små grå är aktiva och så, men mina verkar vara överaktiva. De är så aktiva att de syns även på utsidan. Och fler och fler av dem vill synas. Det är nästan så att jag ser hur de står och hoppar och ropar ”se mig, se mig!” Hm…

Nu är det åtgärdat och jag ska försöka att inte aktivera dem för mycket framöver.