Författare: en lisa i livet

Vi skulle åkt till mamma idag. Ätit middag och sovit över. 

Så kom något emellan så hon kom hit istället. Med sig tog hon allt. Mat, dryck och trevligt sällskap.

Lagom till kvällen sprack det upp för en trevlig stund på altanen innan vi gick in igen.

Vi valde promenad, Philip och jag. Det var lagom varmt. Lagom soligt. Lagom perfekt. 

Lagom på alla sätt faktiskt. Mycket bättre än att gödsla gräsmattan. Det kan vi göra imorgon istället. 

Lagom förresten!? Helt perfekt menade jag. Vi hann till och med en stund i solen på altanen. 

Nu de sista två avsnitten av Game of Thrones. 

Sintras dotter Gnista bor ju numera på Tjörn med sin matte, vår yngsta. Emellanåt får vi ändå låna henne och idag på eftermiddagen var en sån stund. 

Hon är ,inte speciell den lilla (egentligen inte liten längre men kommer ändå alltid att vara Lillan för oss). Jag vet ingen annan som kan rinna uppåt i ett knä som hon. Först lägger hon hakan i knät på ”offret”, sedan kommer en tass och innan man hunnit andas ordet nej ligger hon som en kanelbulle i knät och ler fånigt mot en och blinkar med ögonen. Vem skulle ens komma på tanken att köra ner henne då? 

Att hon sedan sitter som jag vet inte vad….