Framförallt till dig som kör vägen mellan 160:an (vid Kullens) och Hallernaleden.
Att vägen denna vinter består av tre spår innebär inte att du vid möte kan fortsätta köra 70 km/h i dina två spår. Istället behöver du sakta ner och faktiskt lämna ”dina” två spår och ta dig lite längre ut mot kanten. Nej – de där röda pinnarna som står där står inte mitt i diket, de markerar var vägen tar slut så du har gott om plats. Ja – där är halt och det är därför du behöver sänka hastigheten.
Tänker du bara på dessa små detaljer så ska du se att det går att mötas utan att bilen du möter kommer alldeles för nära dig. För handen på hjärtat, visst har du tänkt så både en och två gånger?
Har precis mellanlandat hemma efter en sväng till torget.
Det är bara för sorgligt att se hur vanliga människor förvandlas till små elaka varelser som i skydd av bilens plåt både kan peka finger och tuta uppgivet när trafiken inte flyter som de anser att den ska. Framförallt på en stor parkeringsplats där de själva anser att de ska ha den bästa platsen och givetvis också ska ha företräde i alla lägen.
Tänk om folk istället kunde tänka på att det ÅR många människor OCH bilar i omlopp och om alla bara tar det lugnt och försiktigt så kommer man både att hitta parkeringsplats OCH komma därifrån utan att jorden går under…
Värst är nog bilarna med en gubbe med keps i och tanten med mössan sittande bredvid – domderandes. Farbrorn når knappt upp att se över instrumentbrädan och tanten har siktet inställt på en parkeringsplats som hon vill att de ska stå på. Det är samma tant som kastar sig ut ur bilen när hon ser att en annan bil närmar sig ”deras” plats, ställer sig mitt i rutan och vägra flytta på sig förrän den egna bilen kommit fram….
Varför är det så att när man ska ut och köra bil lite längre så blir det skräpväder?
Det kommer att bli långa försiktiga timmar i bilen idag… Det viktigaste är att vi kommer fram – inte hur lång tid det tar.
Hoppas att alla andra som är ute och kör idag tänker samma sak…
Det blev en tidig morgon idag. Yngsta dottern hade handbollsmatch i Färgelanda och självklart fick vi åka extra tidigt för att ”puffa” bilen. Nackdelen med att köra en biogasbil är att den behöver puffas=tankas ofta. Mellan 25 och 30 mil kommer vi på en tank. Visserligen skulle vi kunna fortsätta lika långt till men då på bensin och då blir ekonomin inte lika trevlig.
På väg mot Färgelanda dök plötsligt bilar med blåljus upp runt omkring oss. En snabb titt på utetemperaturen visade på noll grader och tillsamman med dimman hade blixthalkan slagit till. En bil hade fått sladd och kört av vägen men om jag tolkar nyheterna på nätet rätt var det som tur var ingen dödsolycka och föraren hade förts till sjukhus.
Väl framme i Färgelanda, som verkligen ligger hur långt borta i skogen som helst, lät tjejerna oss vara nervösa under hela machen. Den första kvarten storspelade de och ledde också stort för att av någon underlig anledning bara sluta röra på sig. Som tur var, givetvis med en kombination av god coachning och egen j**lar anamma kunde de till slut vinna matchen med 21-17.
Nu väntar match mot Sävehof – i Partille. Dagens andra match blir nog inte mindre pirrig… Håll tummarna.
en lisa i livet 