I juli 2007 infördes RUT-avdraget och med tre tonåringar i huset och ganska fullspäckade scheman med aktiveteter var vi inte sena att hoppa på att få huset ordentligt städat varannan vecka. Att städning i sig är tråkigt och att vi hellre gör annat bidrog nog en hel del. Städfirman vi anlitade var liten och ambitiös. De hade en nystartad filial i närheten och hade tänkte satsa på vårt område. Varannan fredag kom vi hem till ett skinande rent hem och vi var toppennöjda. Tyvärr blev den nya filialchefen (som också var den som städade hos oss) allergisk mot rengöringsmedel och vatten och man tvingades anställa ytterligare en person. Med den extra kostnaden sjönk lönsamheten och företaget blev till slut uppköpta av ett annat större städföretag. Samtidigt sjönk också kvaliteten på städningen och efter några månader sade vi sade upp avtalet. Efter ett tag hittade vi en lokal städfirma som vi testade utan att bli lika nöjda. Kanske hade vi blivit bortskämda av den första städfirman…
Sen var det ju det här med att röja dagen innan städfirman skulle komma. Det tog en evinnerlig mängd med energi och när det väl var gjort och tjejerna hade röjt även sina rum kunde vi lika gärna avsluta med städningen också. Vi var ju trots allt fem personer.
Åren gick och fem hemma blev fyra och sedan tre för att nu ha utökats med en hund så nu testar vi igen. Den här gången testar vi en städfirma från stora staden söder om oss och igår var första städdagen. Tidigare tyckte jag att det var viktigt att fredagen var städdag. Det var liksom då man ville komma hem till ett rent hus och sjunka ner i soffan för fredagsmys. Idag är jag nöjd med att det blir storstädat en gång varannan vecka och vilken dag det är har spelar mindre roll. Men visst var det tokröj som gällde i måndagskväll…
Igår eftermiddag var så huset skinande rent. Till och med alla fönster var putsade. Nu hoppas jag att det håller i sig och att vi blir nöjda.
en lisa i livet 