I våras fick jag för mig att köpa en dyr, riktigt dyr ögonkräm. Jag menar, jag skulle ju ändå fylla 40 och jag såg det som en investering i mig själv. Lite fåfäng är jag ju ändå… Dyr var den verkligen och jag funderade både en och åtta gånger innan jag slog till.
Det blev så fel!
Efter bara några dagar började det klia runt ögonen och jag fick eksem. Först ville jag inte tro att det var krämen men det var rätt uppenbart att det var just den som var orsaken. Någonstans hade jag läst att den var väldigt aktiv och det verkade som om den var lite för aktiv för mig. Det är klart att det sved lite, framförallt i plånboken.
Där stod den sedan i badrumsskåpet. Den dyra krämen i den fina burken. Jag kunde inte med att slänga den och tur var väl det. Sist jag var på Kicks berättade jag om vad jag hade råkat ut för och fick då kontaktuppgifterna till Lancômes Kundservice. Det var värt ett försök även om jag inte hade något kvitto kvar. Skulle det behövas kunde de ringa Kicks tyckte de. Ibland är det visst bra att bo på en liten ort där man är igenkänd.
Jag knåpade ihop ett mail och – de ringde mig. Mycket hjälpsamma och även intresserade över vad som hänt. Jag fick svara på några frågor och blev sedan ombedd att skicka in krämen så skulle jag bli kompenserad. Inget kvitto behövdes. Det tyckte jag var snyggt skött.
Nu vill jag inte avskräcka någon från produkten. Verkligen inte. Jag känner flera som är mer än nöjda med den, men just mig passade den inte. Vad jag har hittat istället får bli ett separat inlägg för det är en historia i sig.
en lisa i livet 