Lite för bråttom

Varför blev det så här nu då? Hur kunde det hända?

Vi skulle hämta äldsta dottern på Landvetter. Hon kommer hem på julledighet idag och självklart hämtar vi. Så här i juletid går det åt rätt mycket ljus och servetter så vi skulle passa på att bunkra det på IKEA. Alltså släppte maken av mig på vägen för att sedan hämta upp mig på hemvägen efter att dottern hämtats.

Här sitter jag nu. Färdig. Jag såg fel på klockan och skyndade mig lite extra. Vi kan väl säga så här… Det hade kunnat bli mycket dyrare. Hann ju bara få ihop en kasse. Jag hade haft ytterligare en timme på mig…

image

Tänk om…

Jag kan ju inte låta bli att hoppas… Tänk om jag blir utvald att bli testpilot för Smartson och en Canon Legria HF M406. En videokamera alltså… Hittills har jag ju mest hållt mig till stillbilder men tänk vad mycket mer jag skulle kunna föreviga om jag även kunde filma och till och med kunna redigera ihop filmen direkt i kameran. Jösses – jag skulle nog fylla allt i hårddiskar vi har så det är klart – mer diskutrymme skulle nog bli en konsekvens. Tänk bara vad det hade kunnat bli av bilderna som jag tog när Sintra och Rufus träffades i söndags…

Detta bildspel kräver JavaScript.

…och tänk vilka filmer jag hade kunnat spela in under alla våra seglingar. För att inte tala om rörliga bilder från Tjörn Runt. Filmer att sedan kunna njuta av under mörka höstar och stormiga vintrar. Än så länge får jag nöja mig med stillbilder. Att det finns ett undervattenshus som tillbehör gör ju inte saken sämre…

Tittar man på filmen nedan verkar det ju inte vara någon match att inom kort kunna stoltsera som regissör 🙂

Drömma kan man ju…

Hur ska det gå?

Det är fyra veckor sedan jag ledde ett skivstångspass på Friskis nu. Fyra veckor sedan jag tränade överhuvudtaget… Smygstartade lite idag – med innebandy – just idag med enbart sex tjejer. Tre i varje lag och inga avbytare. Bra början eller? Det kändes att kondition är en färskvara kan vi väl konstatera.

I morgon är det dags igen. Kl 19 på Friskis. Det blir till att inte lasta på lika mycket vikter som för fyra veckor sedan OCH att ta det försiktigt. Jag får stå peppa motionärerna till att ta i lite extra istället. Det vet jag att de fixar. Frågan är, vad fixar jag?

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto:UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Med ett stopp på vägen

På väg från Linköping till Landvetter för att lämna av syster och systerdottern innan vi åkte vidare hem bjöd mormor på middag på Kinesen i Ulricehamn. Äter man ute i Ulricehamn är det just till kinesen man går så det föll sig väldigt naturligt. Att mormor dessutom älskar maten där och i det närmaste är stamkund där gör det ju bara ännu mer naturligt 🙂

Vi parkerade bilen där hon bor och promenerade sedan gågatan dit. Det var rätt skönt att röra sig efter fler timmar i bilen.

Stackars maken (eller inte). Ensam kille bland fem tjejer (!) men han verkade inte klaga… och det blev ett roligt stopp med många skratt och vilda planer för en framtida 100-årsfest med fyrverkerier och annat roligt.

Landvetter blev nästa stopp och det är klart att jag kramade om syster och systerdotter lite extra. Det dröjer ju ett litet tag tills vi ses igen nu och däremellan kommer både jul och nyår, men det är klart… så fort som tiden går just nu så dröjer det säkert inte riktigt så länge som jag tror.

Tills dess, eller åtminstone ett tag, kommer jag att ha den här intensiva, roliga, familjefyllda helgen tätt i minnet och väldigt nära hjärtat!