Det är lite problem (ironi) med Greklands ekonomi och grekerna själva verkar inte vilja inse att de själva har en del i skuldfrågan… Man brukar ju säga många bäckar små bildar en stor å och det kan nog stämma i det här fallet. Vad säger vi tex om nedan:
Lyxbilen som är vanligare än höginkomsttagare i Grekland
Jag hade gärna också kört en Porsche eller något liknande men är fullt nöjd med min begagnade Volvo.
Idag har varit en sån där dag när luften inomhus inte har räckt till. Visst har den egentligen räckt till men det har bara känts instängt. Vädret på utsidan borde inte ha inbjudit till en önskan om att gå ut i friska luften men ändå är det precis vad jag har längtat efter.
Så, efter jobbet och när maken och yngsta dotter åkte iväg på spinning, snörade jag på mig ett par sköna skor att promenera i och satte på selen på Sintra. En bit på väg hämtade vi sedan upp en kompis som nyligen flyttat till området och passade på att visa honom lite promenadvägar häromkring. Vi var ute i nästan en och en halv timma och det var precis vad jag behövde.
Nu, en god middag senare, ska det bli skönt att krypa ner i sängen. Den här vintertiden ställer allt till det lite fortfarande…
Idag har vi varit i Lysekil på kenneln som Sintra kommer ifrån. Det var Sintras först möte med sin mamma och mormor sedan den 6:e juni när vi hämtade henne. Även Sintras bror Rufus skulle vara där. Vi klarade bilresen utan att hon kräktes men handduken som vi hade lagt i botten på hundburern var genomblöt. Stackarn dreglar något oerhört när hon åker bil men förhoppningsvis går det över om ett tag.
Kl ett var det sagt att vi skulle var där så vi siktade på att ta färjan som skulle gå tjugo i. Nu var det så att vi var lite sent ute och dessutom var det rätt tomt i bensintanken så efter lite övervägande fram och tillbaka bestämde vi oss för att köra runt. Med facit i hand var det nog rätt beslut. Vi hade inte hunnit med färjan…
Framme på hos Barbro på Stjärndalens kennel var det idel glada miner, både på djur och människor. Hundarna lekte och busade i trädgården och yngsta dottern blev snabbt en favorit hos framförallt Sintras mormor Joy när hundarna insåg att det fanns godis i den lillmattens jackfickor.
Det märktes att både Sintra och Rufus visste vem deras mamma var. Hon platsade dem när det behövdes och båda backade då. Mormor Joy hade de inte alls lika stor respekt för. Morrade hon försökte de båda barnbarnen ännu mer bjuda in till lek och bus.
Det var en mycket rolig dag med både hundbus och god fika – tack Barbro. Sedan vi kom hem har Sintra mest sovit… Det tar på krafterna….
Och jösses vad Sintra är lik sin mamma Jess. Sintra har bara några fler fräknar i pannan…
Maken har kommit fram till Kanada utan väska och med ett meddelande om att mötet är inställt. Hur kul på en skala är det liksom? Hemresan är bokad först till på fredag så han sitter där han sitter – utan kläder – mer än de han har flugit i då.
Tycker faktiskt lite synd om honom och hade gärna ilat till hans sida när han ska handla något att ha på sig. Mest kanske för att han inte ska handla något randigt igen.
Visst är det lustigt det här med vad man spånar in på i klädväg. Det mesta man har ser ju nästan likadant ut. Åtminstone i min och i makens garderober. I hans dominerar just nu randiga kläder. Vad som dominerar i min är en helt annan historia 🙂
Vi kom iväg, vi checkade in och vi kom fram. Maken var framme långt före oss och hade paxat säng. Vi har tre(!) rum. Två dubbelrum och ett mellanrum :-). I mellanrummet står en bäddad bäddsoffa och inget mer. Vi behöver inte rummet egentligen men det gör ändå att våra två dubbelrum hänger ihop.
Väl framme på hotellet i Stockholm tog vi det bara lugnt. Det fanns plockmat i loungen och tonåringarna växlade mellan sitt rum, som de tokälskar (för att inte prata om badrummet som de älskar ännu mer…) och loungen som ligger på våningen över vår. Kolakakan var ”to-die-for” och ingen av oss går och lägger sig hungrig, hoppas jag.
Imorgon börjar vi med hotellfrukost och sen får vi se vad vi hittar på. Shopping kanske…
en lisa i livet 