Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto:UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Med ett stopp på vägen

På väg från Linköping till Landvetter för att lämna av syster och systerdottern innan vi åkte vidare hem bjöd mormor på middag på Kinesen i Ulricehamn. Äter man ute i Ulricehamn är det just till kinesen man går så det föll sig väldigt naturligt. Att mormor dessutom älskar maten där och i det närmaste är stamkund där gör det ju bara ännu mer naturligt 🙂

Vi parkerade bilen där hon bor och promenerade sedan gågatan dit. Det var rätt skönt att röra sig efter fler timmar i bilen.

Stackars maken (eller inte). Ensam kille bland fem tjejer (!) men han verkade inte klaga… och det blev ett roligt stopp med många skratt och vilda planer för en framtida 100-årsfest med fyrverkerier och annat roligt.

Landvetter blev nästa stopp och det är klart att jag kramade om syster och systerdotter lite extra. Det dröjer ju ett litet tag tills vi ses igen nu och däremellan kommer både jul och nyår, men det är klart… så fort som tiden går just nu så dröjer det säkert inte riktigt så länge som jag tror.

Tills dess, eller åtminstone ett tag, kommer jag att ha den här intensiva, roliga, familjefyllda helgen tätt i minnet och väldigt nära hjärtat!

 

Det rimmar inte riktigt

Det är lite problem (ironi) med Greklands ekonomi och grekerna själva verkar inte vilja inse att de själva har en del i skuldfrågan… Man brukar ju säga många bäckar små bildar en stor å och det kan nog stämma i det här fallet. Vad säger vi tex om nedan:

Lyxbilen som är vanligare än höginkomsttagare i Grekland

Jag hade gärna också kört en Porsche eller något liknande men är fullt nöjd med min begagnade Volvo.

Laddar med frisk luft

Idag har varit en sån där dag när luften inomhus inte har räckt till. Visst har den egentligen räckt till men det har bara känts instängt. Vädret på utsidan borde inte ha inbjudit till en önskan om att gå ut i friska luften men ändå är det precis vad jag har längtat efter.

Så, efter jobbet och när maken och yngsta dotter åkte iväg på spinning, snörade jag på mig ett par sköna skor att promenera i och satte på selen på Sintra. En bit på väg hämtade vi sedan upp en kompis som nyligen flyttat till området och passade på att visa honom lite promenadvägar häromkring. Vi var ute i nästan en och en halv timma och det var precis vad jag behövde.

20111101-215113.jpg

Nu, en god middag senare, ska det bli skönt att krypa ner i sängen. Den här vintertiden ställer allt till det lite fortfarande…

Träff med mor och mormor

Idag har vi varit i Lysekil på kenneln som Sintra kommer ifrån. Det var Sintras först möte med sin mamma och mormor sedan den 6:e juni när vi hämtade henne. Även Sintras bror Rufus skulle vara där. Vi klarade bilresen utan att hon kräktes men handduken som vi hade lagt i botten på hundburern var genomblöt. Stackarn dreglar något oerhört när hon åker bil men förhoppningsvis går det över om ett tag.

Kl ett var det sagt att vi skulle var där så vi siktade på att ta färjan som skulle gå tjugo i. Nu var det så att vi var lite sent ute och dessutom var det rätt tomt i bensintanken så efter lite övervägande fram och tillbaka bestämde vi oss för att köra runt. Med facit i hand var det nog rätt beslut. Vi hade inte hunnit med färjan…

Framme på hos Barbro på Stjärndalens kennel var det idel glada miner, både på djur och människor. Hundarna lekte och busade i trädgården och yngsta dottern blev snabbt en favorit hos framförallt Sintras mormor Joy när hundarna insåg att det fanns godis i den lillmattens jackfickor.

Det märktes att både Sintra och Rufus visste vem deras mamma var. Hon platsade dem när det behövdes och båda backade då. Mormor Joy hade de inte alls lika stor respekt för. Morrade hon försökte de båda barnbarnen ännu mer bjuda in till lek och bus.

Det var en mycket rolig dag med både hundbus och god fika – tack Barbro. Sedan vi kom hem har Sintra mest sovit… Det tar på krafterna….

Och jösses vad Sintra är lik sin mamma Jess. Sintra har bara några fler fräknar i pannan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

För fler bilder, klicka här!