Nyöppnat i Marstrand. Kan det kanske bli en favorit? Brunch och sen en promenad runt Marstrandsön i det vackra vädret för att avslutningsvis återvända för en kopp kaffe innan hemfärd.
Jag återkommer med rapport 🙂
Idag har vi hälsat på Hallon. Hallon är en Welshtik som förhoppningsvis är dräktig (sedan i måndags…) och väntar valpar.
För varje ny welsh vi träffar känner vi mer och mer att rasen passar oss som handen i handsken. Vilka personligheter de är. En av Hallons valpar från en tidigare kull bor kvar i familjen och är en av tonårsdöttrarnas hund. Champis, som hon heter – hunden alltså, ligger gärna och drar sig på mornarna, älskar att ligga i soffan och titta på tv, är inte riktigt kompis med att borsta tänderna, ”hör” inte första gången hon blir tillsagd och sitter gärna framför datorn. Snacka om att vara som sin matte, en helt vanlig tonåring… Dessutom har hon en benägenhet att gömma saker. Hittar de inte fjärrkontrollen letar de allra först i hennes korg 🙂
En valp till efter Hallon med samma personlighet är som klippt och skuren hemma hos oss. Mamman – Hallon – är en härlig liten diva. Lite förmer än andra och med näsan lite i vädret, på ett skönt sätt.
Nu håller vi tummarna för att det tagit sig och att hon är dräktig.
(tyvärr lite suddig bild på Hallon)
Jag fick följa med de ”unga” mammorna på gatan till Harrys och jag undrade lite över varför de ville ha med en tant 🙂
Fast egentligen skiljer det inte så mycket i ålder och ålder spelar egentligen ingen roll heller. Det som skiljer är att vi är i så olika skeenden av livet. De med barn som inte börjat skolan och jag med barn som flyttat hemifrån. Ändå har vi mycket gemensamt också och massor att prata om. Det blev en trevlig kväll helt enkelt.
Mer sånt!

OBS – detta är ett egoinlägg 🙂
Hittade lite gamla bilder på mig. Det har inte hänt så mycket på lite dryga decenniet. Visst – det är en liten förändring mot 98/99 ärdet men inget världsomstörtande direkt… Kanske att jag skulle 40-årskrisa lite och genomföra en rejäl make-over… Frågan är bara vad jag ska hitta på. Tips någon?
Å andra sidan kanske det är positivt att jag upplever så liten förändring. Det innebär att förfallet inte går sådär jättefort än 😀
Lunch med yngsta dottern på Kvarterskrogen en fredag är lite lyx. Visst, jag bjuder och det var visst något med en väska som hon ville köpa som ”vi” kunde passa på att handla på lunchen också men ändå.
Hm… när jag letar efter bilder på mig och henne visar det sig vara en utmaning. Om det sen beror på att det oftast är jag som fotograferar eller att hon inte tillhör kategorin linslöss vet jag inte. Säkert en kombination av båda 🙂 Bilden är tagen på Legoland i juni 2001. Det har hänt en del sedan dess.