Känslosam dag idag. Avtackad på jobbet där jag varit i 25 år. Alltid gått till jobbet med ett leende och haft kul på jobbet med många härliga kollegor. tack till alla som avtackade mig idag. Nu blir jag sjukpensionär på heltid.En liten del av mig känner att jag misslyckats med min rehabilitering eftersom jag inte kan börja jobba igen. En annan del av mig vet att det är helt rätt. Nu kommer jag förhoppningsvis orka ha ett liv. Det är värt så mycket för mig.
Börjar vänja mig vid tanken att jag numera är sjukpensionär och inte kommer att återvända till jobbet. Det var inte riktigt planen men är ändå glad att min begäran om omprövning av ansökan som blev avslagen beviljades efter de kompletteringar min läkare och arbetsterapeut skickade in. Det jag behöver förlika mig med är att jag inte misslyckats i min rehabilitering utan att det beror på den skada som stroken orsakade på min hjärna. imorgon är det avtackning av mig på jobbet. Något jag är säker kommer att bli tufft och känslosamt.
Men vilken helg det varit. Vi hämtade ut husbilen och körde till Skärhamn där våra vänner haft sina segelbåtar liggande över vintern. Först lite bubbel mm på bryggan innan vi begav oss till sittbrunnen på på när den värmande solen försvunnit
Fler vänner anslöt och några av oss flyttade oss vidare till Alinde där vi lagade ovh åt en mycket god middag nere i ruffen. Astra var med och höll sig i sittbrunnen.
När vi knatade hemåt i natten var det halt av frost både på däck och bryggan. Än är det kallt på nätterna
Vi sov gott och vaknade till en kall men vacker morgon. Efter frukost körde vi mot Mollösund, en av våra favoritplatser. Eftermiddagen tillbringades i solen där vinden tyvärr var lite kall, men inget som två filtar inte kunde avhjälpa.
Solnedgången blev precis som vi hoppats magisk. Hade norrskenet visat sig hade dagen varit perfekt.
Efter att vi ställt av husbilen åkte vi och hälsade på sju bedårande welshvalpar. Jo. Vi blev visiterade när vi åkte därifrån.
Väl hemma anslöt två döttrar för middag och mys.
Det här sjukpensionärslivet verkar ju ändå rätt okej 😁
Trots att det inte händer så mycket här på bloggen rullar allt på i det som har blivit det nya vanliga. Det nya vanliga kryddat med corona då. Ett tag kändes det som att den – Coronan-höll på att ge sig men så slog Omikron till och även om både maken och jag är trippelvaccinerade sedan före jul var det bara att dra ner hatten igen.
Tränade på Friskis under hösten men nu blir det hemmaträning för hela slanten. Och promenader utomhus. Crosstrainer, roddmaskin, pilatesboll och en nyinköpt skivstång räcker ganska långt.
Hjärntröttheten är ett kapitel för sig men jag tror att jag har knäckt koden. Åtminstone för nu. Att göra något som håller på längre än 30 minuter utmattar mig och tvingar mig att vila. Det har givetvis lett till en stor omställning i livet. Träningen ger mig energi men det är fortfarande så att jag behöver vila efter att jag gjort mig i ordning och ätit frukost.
….och hörni – det börjar bli ljusare och vi går mot vår även om det kommit mer snö de senaste dagarna
Det ekar tomt här. Inte för att det inte händer något utan för att hjärntröttheten gör att jag inte orkar.
Men….jag mår bra och är glad att jag genom hårt arbete lyckats få till funktion i vänster sida. Den som var helt förlamad efter stroken.
En dag i taget är den takt som funkar just nu så det fortsätter jag med.
jo visst är det tidigt men i helgen började vi pynta inför jul. Så grått och trist som det är nu behövdes ljus och mys,
Jag började med att byta gardiner i köket, JAG gjorde det, Klättrade upp på stegen och balanserade. Givetvis med maken i samma rum.
Nu är alla Stjärnor upphängda och granen klädd. är lite sugen på att baka lussebullar också inför söndagens adventsfika. men det beror på orken, som jag inte kan styra så mycket över själv.
Prio ett att orka är alltid träningen. Den blir sålöart påverkad av covidsituationen men jag försöker få till ett pass med fysioterapeut och ett med arbetsterapeut. Ikväll ska jag faktiskt yoga via zoom.
en lisa i livet 