Då och då påminns vi brutalt om hur skört livet är. På bara en sekund kan så oerhört mycket förändras. Tänker idag på den tragiska tågolyckan här i Stenungsund där två unga tjejer omkom.
Jag nåddes av nyheten via ett sms från yngsta dottern och just idag var jag glad över att de äldre döttrarna faktiskt inte bodde hemma längre. Då kunde det inte vara någon av dem. Nu i efterhand känns det som en futtig tanke.
Vad smått allt annat blir i jämförelse. Vardagstjatet, smågruffet och allt annat som faktiskt hör familjer till. Inget går att jämföra med den smärta som familjer och vänner till de två omkomna nu går igenom. De hade nog gärna haft mer vardagstjat och smågruff istället. Mina tankar går till dem.




