Även en liten början är en början

Innan vi flyttar upp arbetsrummet på övervåningen ska vi måla om rummet. Det är äldsta dotterns rum som nu stått tomt i ett år som ska bli arbetsrum.

I alla inredningstidningar och annat läsbart (läs internet) står det om det viktiga förarbetet så istället för att bara spackla de hål som finns och sedan måla har jag börjat riva tapet. Varenda tapetskarv är jag på och river och pillar och skrapar. Allt som sitter löst ska bort, sen ska det spacklas för att till slut få ett lager färg på sig. Jag riktigt längtar till färgdelen 🙂 för att inte tala om när arbetsrummet väl är på plats. Men det är ändå lite roligt att göra något där det syns att man jobbat.

Sen blir det det tidigare arbetsrummet som ska få sig en omgång. Undra om det stannar där eller om jag då kommer att ha fått upp farten ordentligt?

Ja – jag gillar förändring! Framförallt den jag kan påverka själv!

Panik – eller inte egentligen

På lördag ska jag på kalas. Stort kalas! Jobbet fyller 30 år!

Jag var med både på 20- och 25-årskalaset så jag har höga förväntningar 🙂

Men – vad ska jag då ha på mig? Visst, jag skulle kunna ge mig ut på stan och leta efter något nytt i någon lämplig affär men jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju egentligen ingen brist på kläder (eller skor…). Problemet är att mycket av det jag har som är fint är sånt som jag också har på mig när jag går till jobbet. Det känns ju liksom inte roligt att ta på sig ”vardagskläder” när man ska gå på så fint kalas.

Ovanpå det så hör man om alla fantastiska kläder som alla andra ska ha på sig. Frågan är om jag på lördag förmiddag springer runt på torget, med panik i blicken, och bara måste hitta något nytt?

Ibland överraskar han till och med sig själv

För några år sedan hade äldsta dottern en tv hängande på en speciell tv-arm i sitt rum. En natt for den i golvet. Just då hann vi inte fixa hålet som blev utan ställde en byrå för hålet… Tror ni att det blivit fixat sedan dess? Nej! Konstigt nog har det inte det 🙂

Nu ska vi flytta upp vårt arbetsrum till det rummet och då kommer det inte längre att stå någon byrå för hålet… Alltså var det dags att laga det.

Maken måttade, ordnade gipsskiva, fixade, sågade och lagade hålet! Han är duktig han! Duktigare än han själv tror…

Väggen har faktiskt samma färg på alla bilder – egentligen. Det är kameran som spelar ett spratt.

Nu ska det ”bara” målas tak, mjukfogas, spacklas och målas innan vi kan börja bära möbler 🙂 Längtar redan tills det blir klart.

Det där med politik

Det kan ju inte ha undgått någon att det är val om sisådär en månad. Idag var svärföräldrarna på besök och det blev en rätt intressant diskussion efter middagen. Vi kan väl säga så här, vi är överrens om att vi inte var överrens i allt. Men diskussionen var kul och vänner är vi även om vi inte tycker samma i allt.

Att vi sen hade en blivande statsminister med vid bordet och i diskussionen gjorde ju inte det hela sämre…

Kan man samla på döttrar?

Jag och maken har tre stycken. Men sen finns det några av döttrarnas vänner som nästan går som barn i huset. En av dem hade bjudit hit sig på middag idag. Kul initiativ tycker jag 🙂

I femton år har hon funnits med bland döttrarnas kompisar och jag hoppas att hon kommer att fortsätta finnas med även framöver. Hon är alltid välkommen hit!