Kategori: Familj och vänner

Vackra blommor

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag åkte till handelsträdgården för att handla gödning till gräsmattan och kom därifrån med hela bilen full av blommor (och gödning). Egentligen hade jag inte tänkt mig fler blommor än lådorna med pelargoner som jag fixade i förra veckan, men när jag såg alla vackra färger kunde jag inte låta bli att handla lite.

Att det sen blir så fint på altanen är ju bara en bonus.
Jag har faktiskt även gödslat gräsmattan så nu måste vi bara ha skapat de bästa förutsättningarna för att den ska bli riktigt fin.

Sjung om studenten…

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det ska vi göra på fredag. Då tar nämligen äldsta dottern studenten. Efter 12 långa år i skolan (ok då, + nollan) är hon färdig med del 1 av sin utbildning.

Den sista skoltiden har inte tillbringats i skolan, åtminstone inte så mycket av tiden. Istället har det handlat om mysdag med hela klassen, fika här, hälsa på klassföreståndaren på Gullholmen, lunchgrillning på vår altan och långa sovmorgnar. Men det är henne väl unnt.

Jag är ruggigt imponerad av hur hon tagit sig an sina studier. Alltid väl förberedd och påläst och med en oerhört disciplinerad studieteknik har hon tagit sig an ämne efter ämne, kurs efter kurs och klarat av dem alla (till och med matte B). De slutbetyg hon nu får är hon verkligen värd! Många bokstäver är det.

På fredag får hon springa ut med ”bästa klassen” och ta emot hurra-ropen och skråla ”Fy f*n vad vi är bra. För de är de ju – riktigt bra! Vilken underbar dag hon har att se fram emot.

Lyxlunch med skratt

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Idag var jag hembjuden till en god vän på lunch. Hon är ledig på onsdagar och tyckte att jag skulle komma hem till henne istället för att vi skulle ses på någon lunchrestaurang.

Och det var så mysigt och trevligt. Hennes yngsta solstråle var hemma och hade nog faktiskt stått och väntat på mig en stund när jag kom. Åtminstone såg det så ut. Näsan var fastklistrad mot fönstret bredvid dörren. (Tänk vad länge sedan det vars som mina döttrar var så där små.)

Det är alltid trevligt att träffa min väninna och vi skrattar mycket. Trots det fick vi frågan från solstrålen varför vi inte skrattadde? Antagligen skrattade vi inte tillräckligt högt. Kanske någon man skulle börja göra – Skratta så att det hörs och framförallt smittar av sig.