Samma sak varje år. Dagen efter nyårsdagen ska det firas igen. Många gånger är vi med men inte i år. Det handlar om lillebrors födelsedag.
Istället får jag fira honom genom att ringa, sms:a, skriva grattis på facebook och vänta med att ge honom den riktiga grattiskramen när vi ses. Det hoppas jag sker mycket snart.
Tills dess:
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är lillebrors födelsedag
Hurra hurra hurra!
Hundarna hade lekt på dagen och var trötta, köttet putsat, grillen förberedd, efterrätten på gång och såsen klar. Vi tog vårt pick och pack och gick över gatan till grannarna för att fira nyår.
Vilket kalas det blev. Mat och dryck i lagom mängd (vi säger inget om att potatisen i gratängen var hård eller att jag lyckades bränna såsen när den skulle värmas), många goa skratt och en fantastisk tårta till efterrätt. Ytterligare en nyår att stoppa i minnesbanken som en bra sådan. Mig veterligen finns det nog ingen dålig där så antingen har jag glömt eller så har alla varit bra…
Att Sintra sedan inte blev allt för rädd för raketer och smällare blev bonus det med och vi tackar schäferkompisen Lexie för den goda inverkan. Och att hon inte fick tag på katten Jordan, som hade gömt sig längst in under soffan, gjorde nog kvällen lugnare för flera av oss också…inte minst Sintra själv.
Goda vänner, hummer, västerobottenpaj, bubbel, grillat och tunnbad.
Det skulle ha kunnat vara vilken nyårsafton som helst men det var faktiskt kvällen före nyårsafton. Hur trevligt och gott som helst och en bra uppladdning inför årets sista dag.
Mamma – vi mår bra. Vi har krockat.
Telefonsamtalen kom vid halvsextiden dan före dopparedagen. Det var tur att yngsta dottern berättade i den ordning som hon gjorde när hon ringde. Hon och äldsta dottern var på hemväg efter ett ärende och var nästan hemma. Det var då det hände. En skåpbil körde in i sidan på dem när de kom körande på LV 160. Äldsta dottern har skrivit om händelsen på sin blogg.
Maken och mellandottern kastade sig i bilen och tog sig till olycksplatsen där det redan var fullt med blåljus. Tre ambulanser, fyra poliser, och brandbilar. Båda döttrarna var också redan mycket väl omhändertagna. Redan innan räddningstjänsten var på plats visade det sig att det var en sköterska i första bilen som stannade. Alla på plats var överens – de hade änglavakt! I båda bilarna.
Bilen är skrot och fick bärgas från platsen. Döttrarna fördes med ambulans till Kungälv där de undersöktes grundligt men klarade sig med blåmärken, brännmärken efter säkerhetsbältet och ömma bröstkorgar. Olyckan i sig hamnade i kvällspressen som skrev om alla olyckor i halkan. Halka här? Inte då. Det var åtta grader varmt när olyckan inträffade.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2660886/flera-svara-olyckor-i-halkan (rubriken i artikeln är ändrad i efterhand – adressen i länken visar ursprungsrubriken :-))
Istället för att bekymra mig för de sista julförberedelserna tillbringade jag kvällen fram till midnatt tillsammans med döttrarna på akuten. Det sätter definitiv lite perspektiv på julstressen…
Jag har mycket medvetet tryckt bort alla tankar på hur det kunde ha gått. Istället har jag valt att lägga fokus på att det gick bra och att jag är oerhört tacksam över att vi får fira jul tillsammans. Årets julklapp fick jag dagen före julafton och den blir extremt svår att överträffa.
Ta hand om varandra, var rädda om varandra, kör försiktigt och använda ALLTID bilbältet!
Jag skrev redan för ett par dagar sedan att äldsta dottern hade tagit över både projektledninga och till stora delar även genomförandet av Julen 2011. Det är en lite kluven känsla för mig. Kluven eftersom jag har ett STORT kontrollbehov. Ett kontrollbehov som inte alltid är lätt att släppa på och som jag dessutom har upptäckt blivit starkare med åren. För att inte riskera att fortsätta i den onda spiralen har jag dock bestämt mig för att försöka bryta den. Jag vill inte hamna i en situation där jag tycker att allt måste vara på mitt sätt och att enda sättet att det blir så är att jag gör det själv eller att jag skriver listor och körscheman på hur jag vill ha det. Inte heller vill jag bli sur och grinig för att det inte blir på mitt sätt. Men – det är inte lätt att släppa taget och jag övar och tränar på det så mycket jag bara kan. En och annan genomklappning blir det och ett och annat telefonsamtal för att kolla om/hur/att allt är under kontroll… But I’m getting there….
Jag jobbar alla dagar till jul och tvingas på så sätt låta andra ta över. Det funkar liksom inte att både jobba och projektleda julen. Då skulle jag bli utbränd lagom till Kalle Anka och det vill varken jag eller resten av familjen.
Utifrån sett verkar det som att läget är under kontroll. (Jag vill ju inte ställa för många kontrollfrågor.) Julgodiset är klart, granen på plats, handlingslistan skriven (de ska visst handla idag), julpyntet framme och bakom stängda dörrar slås det in julklappar. Det är precis som det ska vara så här da’n före da’n före doppareda’n.
Undra bara om familjen kommer ihåg att ta hand om tvätten?
en lisa i livet 