Stökigt värre – eller?

Yngsta dottern och jag skulle städa idag, och röja, och tvätta och…. Då dök grannen upp med en födelsedagspresent. Jag hade hunnit röja lite men det värsta är helt klart kvar :-). Istället för att fortsätta städa fikade vi och fick en trevlig pratstund. Jag råkade nog nämna att vi höll på att städa lite (som ett sätt att ursäkta att det såg ut som det gjorde) och då började hon skratta. Hon menade på att om det här var stökigt så vill hon ha det så fint hemma… (?)

Lite gott var det att höra det och jag tvingade mig själv att se på hemmet med hennes ögon. Eller egentligen med samma ögon som jag skulle ha använt hemma hos någon annan. För visst är det så att jag ställer högre krav på mitt eget hem och är extremt kritisk. Hade det sett ut som hos mig hemma hos någon annan hade jag inte reagerat eller tyckt att det var stökigt men när det gör det hemma hos mig, ja då ska det städas… Men det är klart, dammsuga skulle jag behöva göra.

Laga middag hann vi inte heller. Det fick bli Donken och städningen, i den mån den behövs, gör vi i morgon istället och röjer bara klart idag. Då ska vi även hinna handla.

Vad skönt att hon kom förbi 🙂

Söndag och segling

Idag gick vi nog upp lite tidigare än vi hade tänkt men det kändes dumt att inte utnyttja det vackra vädret för en seglingstur med mamma. Äldsta dottern hängde på hon med. Redan vid tio var vi i Almösund och vi fick ett par go’a timmar på havet. Vinden, den drev (:-)) med oss och vart vi än styrde så blev det kryss. Tills vi skulle hemåt igen… Då fick vi en go halvvind och sedan en stunds läns också.

Tilläggningen idag var en revansch mot sist jag lade till. Då var det en bredsladd med lite putsande för mig som påföljd. Röd gummilist ger märken. Idag blev det perfekt istället men var var all publik? Åtminstone de som såg bredsladden. Varför är det så? När man någon gång gör mindre bra ifrån sig är det MÅNGA som ser och när det blir perfekt är ingen där 🙂

Förfest

Hm. Maken fyller 50 om två år så vi har bestämt oss för att fira min 40-årsdag och hans 50-årsdag tillsammans nästa år. Ändå blev det lite kalas idag och inte så lite heller. Det började med att lite släkt skulle komma och sen plockade det till. Tror att vi var runt 20 personer idag. Lite grillat, lite tårta (tack Mamma) och massor av socialt snack. Vädret hade inte kunnat vara bättre och stämningen var på topp. Att sedan få se min mormor komma gående med rullator och inte sittande i rullstol blev lite som grädde på moset. Vilken envis kämpe hon är! Och vilken present just det var.

Nu har har jag firats i dagarna tre och har haft härliga dagar. Hur ska festen nästa år kunna slå detta?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilken dag jag har haft!

Champagne och jordgubbar! Vilken start på dagen. Maken och yngsta dottern (samt bägge andra döttrarna  på telefon) sjöng vackert och skålade med mig. Sen blev jag körd till jobbet. Visst – det var inte mycket champagne men jag sätter mig inte bakom ratten om jag så smakat lite.

På jobbet blev jag firad…. och firad….

Väl hemma trodde jag att att kompisarna (de med kompisbåten Alinde) skulle komma för att fira lite. Hur förvånad blev jag inte när både mellandottern och äldsta dottern plötsligt stod i hallen, tätt följda av mamma. De hade sedan länge planerat att överraska mig. Vilken lycka! Och hur lättlurad var inte jag. Hade jag märkt något? Nix! Hade jag sett att matsalsbordet var dukat för åtta personer? Nix! Det var verkligen en helt fantastiskt överraskning. Mest överraskande var att mååånga visste om det OCH hade lyckats hålla det hemligt för mig.

Ett stort TACK till alla för alla fina presenter. Allt från det som kommit per post, alla vackra blommor och alla paket som rest med kurir! De var verkligen klockrena allihop.

Och visst fick jag annat från maken och tjejerna än de batterier jag fick imorse, nu ikväll fick jag en ny systemkamera = Lycka!

Jag gillar definitivt att fylla 40!

Att kunna stämma en gitarr

I lördags, på Stenungsbadens Springregatta och under tiden seglade IOD, lade en stor Jeanneau (segelbåt av samma märke som vår) till vid bryggan. Stor i det här fallet innebar 50 fot. Jag tyckte att jag kände igen familjen ombord men kunde inte placera dem.

Under kvällen började jag ana var det var jag hade sett dem. Kunde det verkligen vara dem som låg på Ramsö för tre somrar sedan? Varför jag minns just dem är ett roligt minne.

Vi var tre båtar som låg tillsammans i Ramsö hamn, Caprice (de som har Alinde nu), Vilda och vi. Vi hade grillat och satt i land och hade det kanonbra. Bättre kunde det bli tänkte kompisen på Vilda och gick iväg för att hämta sin sons gitarr. Tyvärr visade det sig att den var fruktansvärt ostämd och helt oanvändbar. Någon i Ramsö hamn borde ju kunna stämma en gitarr tänkte vi och sex par ögon började spana av båtarna i hamnen. Snart hade allas våra blickar fastnat på en lite större Beneteau (också segelbåt). Mannen i den familjen såg ut att ha den kunskapen, det var vi några av oss överens om.  Efter ett tag kom vi fram till att han definitivt var den bästa kandidaten och vi hade långa roliga utläggningar om varför det var så. Jag menar, bedöma om någon kan spela gitarr utifrån hur han ser ut… 🙂 Visst!

Efter ytterligare ett tag stegade så kompisen med gitarren i väg mot honom och frågade. Nej – han kunde inte stämma en gitarr så så var det med det.

Tillbaka till i lördags. Jag blev mer och mer övertygad om att det var de och eftersom alla som var med på Ramsö den där dagen även var med denna lördagkväll började fler än jag att spekulera. De kom ihåg tillfället men njae, det var svårt att veta om det var han vi hade frågat ifall han kunde stämma en gitarr. Tills maken stegade fram och frågade.

Han började lite försiktigt med ifall de hade haft en Beneteau för några år sedan. Det hade de. Nästa fråga blev om de hade varit på Ramsö med den för en sådär tre år sedan. Japp, visst hade de det. Sista frågan då – När ni låg där på Ramsö med er Beneteau, kom det då fram en ”galning” och frågade om du kunde stämma en gitarr?

Yes! Jag hade haft rätt och lyckats placera dem. Det var han som vi alla var övertygade kunde stämma en gitarr men sen visade sig inte kunna det alls.

Vi fick en trevlig pratstund med dem och skrattade gott åt minnet från Ramsö. Tänk vad många roliga minnen man har samlat på sig genom åren.