Det där med fina vänner

Det är tomt här hemma och även om jag försöker hålla mig sysselsatt kan man inte klippa gräset hur ofta som helst. Då är det bra med vänner som ser till att man kommer ut ur huset och hittar på saker.

Som i söndags. Då blev jag hämtad vid lunchtid och hamnade på Marstrand medan maken och hennes make meckade med instrument i vår båt istället. Båda fick vi göra något som skingrade tankar och saknaden en stund.

Visst blev jag påmind om att vi bara en vecka innan hade gått där med Sintra men det var ändå en fin dag. Det blir lätt så med fina vänner och fina miljöer. Fisksoppan som vi avslutade promenaden med satt som en smäck.

   
    
    
    
 

Lite meck och pill

På försäsongen fick vi en tamp i bogpropellern och den har låtit lite si och så efter det. Inspektionen efter att det hände visade på att flisor hade gått i åtminstone ett par av de fyra bladen och ljudet från den var inte riktigt normalt. 

Maken beställde därför en ny ”propeller” och tanken var att lyfta båten på lämpligt ställe. Då hade vi inte räknat med attackdykarkompisen på kompisbåten Caprice. Snabbt och lätt (!!!) bytte han den trots 16 grader i vattnet och lite äckligt hamnvatten. 

Med facit i hand var det nog tur eftersom ett helt blad hade ramlat loss. 

Tack vare kompisen är nu ordningen återställd och vi slipper lyfta båten. 

Förstärkt besättning 

Den här veckan har mellandottern och hennes sambo mönstrat på Aquelina. För dotterns sambo var det första långa turen med båten och han fick verkligen en rivsrart med den långa etappen igår. Dottern hittade snabbt tillbaka till sina gamla rutiner på båten och somnade gott. 

   

Hon sov nog minst sex av de sju och en halv timmarna som överfarten tog.

Till på torsdag får vi låna dem innan de mönstrar av för den här gången. Hoppas att vi nu skapat en tradition. 

  
 

Fina Fian

I höst händer det. Då ska äldsta dottern göra en överviktsoperation (duodenal switch). Det är ingen enkel resa hon har framför sig men hon är målmedveten, fokuserad och väl medveten om att det krävs en stor egen insats.

Redan nu, innan hon ens hade fått kallelsen, har hon utretts och bedömts och när remissen väl gick iväg hette det ”för ställningstagande till överviktskirurgi”. Ett år bara för utredningar, samtal och provtagningar men nu är hennes första delmål inom synhåll.

Vill du kan du följa hennes resa här.

Inte många knop

Med massa vind i prognoserna (lite för mycket för att vi ska tycka att det är nödvändigt att röra på oss när vi har det bra) valde vi att ligga kvar i Skärhamn idag. Långfrukost med färska frallor, sillunch, bokläsande i sittbrunnen i solen och som avslutning en mycket trevlig grillning med två andra familjer. En onsdag i juni kan liksom bli himlans bra då. 

   
   

Funderar bara på varför jag är så trött… Kan det vara så att kroppen liksom tar igen sig lite eftersom jag har semester?