Öppnade en låda och hittade helt nya, fortfarande inplastade, kassetband. 90-minuters. Döttrarna hade faktiskt minnen av dem också. Sagobanden. De där man hade en bok man tittade i och en röst läste sagan för dig.
När du hör det ljudet, pling, då är det dags att vända blad
Kommer så väl ihåg hur jag, som tonåring och för att spara batterierna i min freestyle, snurrade fram/bak bandet med hjälp av en blyertspenna… Under gymnasietiden var vi flera som under en håltimma kunde sitta på det sättet 🙂
Minnen!
Visst är det kul när de utan anledning dyker upp i huvdet. Minnen som man inte kom ihåg men som ändå finns där. Funderar en del kring hur mina barns minnen kommer att se ut. De lär ju vara helt annorlunda.
en lisa i livet 