…och ankfot

duckfeetBetar av  måsten och kom mig äntligen för ett besök hos sjukgymnast (igen). Den här gången till en av de två sjukgymnaster som finns i Sportlife Tjörns lokaler på tisdagar. Han hade en liten annan teori om mitt knä än den som läkaren hade och det efter en betydligt mer grundlig undersökning än den hon gjorde. Hans teori gillar jag dessutom mycket bättre. Det onda jag har verkar komma från något som kallas ankfot och som är en muskelfäste under knäet (hoppas det blev rätt nu) och den mest troliga orsaken till att jag har ont och är överbelastad där är att min ena höft är svag.

Nu har jag fått massor med jobbiga övningar som jag ska göra och sen håller vi tummarna att det blir bättre. Och det där med förstadium till artros – det trodde han inte mycket på…

Om en vecka ska jag dit igen.

Kobent och svankryggig

Vissa saker har man en förmåga att skjuta upp men till slut tog jag mig i kragen. Det här med att jag hade fått mera ont i knäet igen var inte roligt och jag började misstänka att det kanske också hängde ihop med den hallux valgus-knöl jag haft på foten sedan jag var lite och som nu gjorde mer och mer ont. Tänk om roten till det onda i knäet egentligen var den? Vad kunde jag få för hemska besked om jag gick till läkaren?

Jaha, Jag ser att du är ganska svankryggig. Ja, och kobent. Sen lutar dina fötter inåt en del också….

Jag hade just paraderat fram och tillbaka i undersökningsrummet, iakttagen av en läkare som såg ut att vara i trettonårsåldern. Just där och då funderade jag starkt på att gå därifrån. Byta vårdcentral och kanske till och med kommun. Får en läkare verkligen säga så? Borde han/hon åtminstone inte portionera ut det lite? Här stod alltså jag. Lite över fyrtio med ont i ett knä och en strulig hallux valgus-knöl. Hennes kommentarer hade ju kunnat knäcka den mest hårdhudade. Åtminstone lite. Jag undrar om hon ens tänkte på  hur det hon sade kunde uppfattas.

Nu tog jag det inte så allvarligt och jag har kanske överdrivit ”aningen” i det jag skriver. Rygg och fot kände jag till och även om det där med kobenthet var nytt så är det inte något jag direkt lider 🙂

Summa summarum kunde hon ändå säga att symtomen i knäet och foten är helt oberoende av varandra och att det som gör ont i knäet med största sannorlikhet är ett förstadium till Artros… Där hajjade jag till. Det trodde jag bara drabbade äldre men det är klart – kanske hör jag dit nu. Ordination sjukgymnastik och även ett konstaterande att jag inte kommer att kunna utöva vissa träningsformer mer. Typ springa… Men ok – jag vet heller varför jag har ont än att inte veta det. För knölen blev det en remiss till ortoped och efter det troligen ett ingrepp med såg och annat läskigt.

Och – nu har jag köpt en stor burk Glucosamin. Det ska visst vara bra för gamla människor som mig.

Dj&@?la knä

Att krypa runt i en båt på alla fyra och städa i alla skrymslen som finns i en båt är inte riktigt bra rehab för ett ont knä. Där för tog jag idag mitt förnuft tillfånga och AVBOKADE mig från bodypump-passet. Klapp på axeln till mig. Verkligen. Men det tog emot, det måste jag erkänna….

Istället fick det bli en promenad med en god vän. En hel timmes promenad fick vi ihop och lite endorfiner var nog inblandade. Både hos mig och Sintra. Det är skönt att röra på sig och nu behövs ju inga varma jackor längre. Men det är klart, lite tråkigt var det att det hade mulnat på. Dagen idag var ju solig och fin länge.

20130417-233438.jpg

Har bestämt mig för att vara lite snällare mot knät. Framförallt när jag nu vet vad mer som påverkar det. Det får nog bli att ta sig till doktorn med kniven….

Weird friday

Vaknar 06,29! Panik!!!!! 21 minuter senare måste jag vara incheckad på Sportlife på Myggenäs… Attans att tidig träning måndag och fredag har blivit en sådan vana. Det hade jag aldrig trott. Jag är ju typ inte en morgonmänniska…. Men Indoor walking har hamat högt på priolistan.

Jag hann och efter passet gav jag mig själv en stor klapp på axeln för att jag faktiskt tog mig iväg och inte bara snoozade. Kan säga att det vara nära när jag såg att det snöade. Stora flingor dessutom.

Dagen fortsatte i samma anda och först vid tre kunde jag äta lunch och det bara tack vare att en kollega hade en sallad över. Annars hade jag fått överleva på en bit morotskaka och ett päron. Det var nog en himla tur och jag inser att det är dags att bunkra lite soppor att kunna ta till vid nödfall. Nödfall = oförutsett möte över lunchen…

Fick ett tips av en av träningskompisarna. Tips till fredagsmyset. Bred ur chips på en plåt, smula getost över och skicka in i ugnen. Ringla lite honung över och gärna också granatäppelkärnor (de missade jag). Familjen var skeptisk men vågade smaka och gillade det. Medan snön singlade ner på utsidan låtsades vi att det var vår och öppnade en flaska rosé. Förra årets favorit som kommer att funka även i år. Collavery.

20130412-223259.jpg

Imorgon blir det båtjobb. Nu är det vår! Så det så!

Kaxigt är inte alltid bäst

Tänkte öka på vikterna på body pumppasset idag. På bicepslåten. Med ett kilo extra på varje sida stången. Kunde för mitt liv inte begripa varför det blev så rackarns mycket tyngre… Mindre vikter finns ju inte att öka med.

Sen såg jag – att vikterna jag trodde var 2,5 kg var 5 kg. Istället för att öka med två kg hade jag ökat med sju. Tacka Pelle för att det blev jobbigare.