Jag vinglade hit och dit och tyckte nästan att det var läskigt att släppa handtagen men nu börjar jag få kläm på det (tror jag). Det börjar kännas riktigt bra (tror jag). En viss teknik handlar det givetvis om men det gör det ju i de flesta träningsformer. Det är Indoor Walking som jag nu börjar bli kompis med. Indoor Walking som enkelt beskrivet är konditionsträning på en crosstrainer i grupp. Instruktören får oss i gruppen att med hjälp av pådrivande musik hålla ut och utmana oss själva under hela passet men det är jag själv som styr hur tungt jag vill att det ska vara i förhållande till övningarna och takten i musiken. Begreppet ”walking” är nog lite missvisande och förenklat men bra konditionsträning är det. Ett extra plus för att balansen utmanas och självklart för att det är skonsamt mot mitt spökande knä.
Indoor Walking, CXWORX™ och gym är nu min träningsvardag och jag håller sakta men säkert på att komma in i det. Det känns skönt att vara igång igen även om det finns en viss frustration över att inte kunna göra allt…
Kanske att jag skulle unna mig lite nya träningskläder?
Det här med att bara få vara en i mängden när man tränar är nytt för mig. Nytt och lite ovant. Visst har jag varit där förut men det var så väldigt länge sedan. Som funktionär och ledare på Friskis under en mängd år har många vetat vem jag är och på så sätt har man alltid haft lite ögonen på sig. Man (läs jag) har också tagit på sig ett visst ansvar att vara en förebild och positiv person i sammanhanget. Nu tror jag inte att jag gjort särskilt mycket våld på mig själv i den rollen eftersom jag i grund och botten är positiv av mig men ansvaret har funnits där.
Vissa beslut är lätta att ta. Andra är svårare. Ett beslut som varit svårt att ta men som nu är taget är att jag slutar som ledare på Friskis. Det kommer att kännas tomt och det kommer att kännas konstigt men det känns ändå helt rätt.
en lisa i livet 