Hips don’t lie!

Det var oväntat att se DIG på ett Dans Fuego-pass…

Det fick jag höra efter att jag igår (återigen) dansat loss på ett Fuegopass på Friskis. Uppenbarligen ska jag som själv leder Skivstång inte kunna svänga på höfterna – eller?

Visst kan jag svänga på höfterna och visst tycker jag att det är superroligt. Faktiskt lika roligt som Skivstång :-). Det var Salsa, Merengue, Cumbia och ännu mera salsa. Möjligen saknade jag lite Samba men gårdagens instruktör lovade mig att det skulle komma lite längre fram under terminen.

Hm – måste nog jobba med bilden av mig själv i träningen så att jag inte får fler hissade ögonbryn när jag dyker upp på step, spinning, flex, yoga eller jympa… Bara för att jag leder Skivstång är det inte den enda träningsform jag gillar. Jag gillar variation.

Inhopp

Förra veckan kom jag för sent. Platserna var slut. Då var det bara att åka hem igen utan att ha fått dansa loss på ett härligt pass Dans Fuego. Nästa gång skulle jag vara ute i bättre tid.

Så var planen och den höll! Fem över halv sju var jag på Friskis, bara för att upptäcka att passet var inställt pga sjukdom. Jag mötte flera motionärer som fick vända i dörren, lika besvikna som jag. Besvikna eftersom de sett fram emot träning. Så – jag stannade kvar. Klart att ett skivstångspass var bättre än inget alls och friskiströja fick jag låna av ledaren som hade passet innan.

Femton motionärer valde att stanna kvar och två tredjedelar av dem hade aldrig varit på ett skivstångspass men antog utmaningen. Några av dem tror jag till och med kommer tillbaka…

Två skivstångspass dagarna efter varandra är nästan på gränsen, men det gick och nu, nu är det väldigt skönt att slappa i soffan.

På andra sidan Åsunden

Vi lämnade av Sintra i Stora Höga hos brorsan (Rufus) med familj. Det var första gången vi lämnade bort henne över dagen och  det var lite som att gå tillbaka i tiden när barnvakter skulle instrueras. ”Här är hennes mat, det ska vara lite vatten på den och den blöta maten ska mosas med torrfodret”… Som om de inte vet hur man ska göra liksom… Klart att det skulle gå bra!

Operation hämta upp barn på olika ställen inleddes. En i Kungälv och en i Göteborg men sedan var vi på väg. På väg mot Ulricehamn och mormors 93-årsfirande.

Vi var lite tidiga så vi åkte till ”andra sidan” Åsunden för att jag skulle kunna fotografera lite. Sjön låg frusen och det var fullt med folk, hundar, mopeder, crosscyklar och bilar (!) på isen och allt var sådär vackert som det blir en vinterdag när det är ett par minusgrader, vindstilla och solen strålar från en klarblå himmel. Det slutade med att maken och döttrarna fick köra vidare utan mig. Jag promenerade över sjön istället.

Mormor älskar att äta på ”Kinesen” i Ulricehamn så där blev det snabbt fullt stort bord med barn, syskon, syskonbarn, ingifta och så mamma och mormor förstås. Tårtan och bubblet tog vi hemma hos mamma i lugn och ro efteråt.