SHKf95- Sävehof 11-13

Vilken grymt bra match det blev. Alla tjejer i yngsta dotterns lag var på hugget och var verkligen på tå. De kom till matchen obesegrade i serien och hade siktet inställt på poäng mot ett Sävehof som precis som vanligt var på topp. Tyvärr åkte de därifrån utan poäng. Sävehof vann med två mål. De sista två målen gjorde de under matchens sista minuter, fram tills dess var det både jämnt och spännande.

Matchen var både välspelad och underhållande men innehöll även bottennapp och självklart höjdpunkter. Yngsta dottern i mål tillhörde definitivt höjdpunkterna för mig. Hon spelade en riktigt bra match. Trots att hjärtat strulade.

Tyvärr verkar den nya medicineringen inte funka som den ska – men så står hon också på den lägsta doseringen. Det blir till att prata med farbror doktorn för att höja medicineringen. Hon räknade själv till mellan 10 och 15 hjärtrusningar under matchen. Inte bra… Ändå presterar hon på topp. Vinnarskalle – kanske det?!

Träningsvärk

Jag läste någonstans att träningsvärk får man om man belastar sina muskler på ett nytt eller särskilt intensivt sätt. Det känns skönt att veta att både vältränade och otränade kan få träningsvärk och att den brukar kännas som mest ett till två dygn efter själva belastningen. Vilken tur att jag också vet att träningsvärk oftast ger med sig inom en vecka.

Jag måste ha tränat hårt igår. Fasar för hur det kommer kännas imorgon.

Ingen träning idag!

Mediciner och biverkningar

I väntan på en ablation för sitt hjärtfel medicineras yngsta dottern. Medicinerna är beta-receptorblockerande och när hon tar dem får hon inte de hjärtrusningar som hennes hjärtfel innebär. I och med det kan hon också spela handboll något som är en mycket viktig del av hennes liv.

När hon hade hjärtfelet förra gången var det på precis samma sätt. Innan operationen fick hon mediciner. Vi fick byta medicin ganska direkt eftersom hon fick biverkningar av dem men hittade därefter en medicin som fungerade bra. Efter operationen släppte vi allt vad mediciner innebar.

När hjärtfelet kom tillbaka i somras och hon återigen fick medicin var vi noga med att hon inte skulle få Atenolol igen. Istället fick hon Sotalol. Hjärtrusningarna försvann och vi tänkte inte mer på det.

Förrän nu!

I början av veckan trillade poletten ner. Plötsligt kunde jag se de biverkningar hon drabbats av sedan hon börjat medicinera. Sedan igår tar hon den inte längre och imorgon börjar hon istället med Isoptin Retard, den medicin hon bytte till sist också.

Har verkligen dåligt samvete för att jag inte sett/insett biverkningarna tidigare utan bara kopplat ihop det med vanliga tonårsfrågor. Hoppas att medicinerna nu ska fungera och att det snart är dags för själva ablationen. Oavsett så är huvudsaken att hon mår bra!

Jag stapplar fram

Efter morgonens träning på Bluewater var jag helt slut. Framåt eftermiddagen började benen kännas konstiga. Som stockar ungefär.

Nu känner jag den komma – träningvärken – i benen. Lär nog stappla ett tag. Målet är dock att INTE använda hissen på jobbet 🙂

Bäst jag lägger in ett träningspass imorgon.

Packad och klar

Jösses, jag är helt färdig! Vilken lördag det har varit!

Yngsta dottern skulle iväg och spela handboll i Strömstad (matchen slutade 11-11) och samlingen var redan 7.30. Det var tur att maken var jetlaggad och pigg så att han kunde köra henne till samlingsplatsen. Den här gången hann jag inte följa med och det kändes faktiskt lite konstigt…

När frukosten var avklarad var det så dags att ge sig av mot jobbet. Jag hade lyckats glömma min mobil där och kände att jag vill ha den. Hur var det nu? Larma av, kod och sen då? Ringde en kompis som jobbar där och enligt honom var det superenkelt. Det var det också. Det gick lätt som en plätt, in. På väg ut drog jag igång larmet och fick ringa larmfirman och kontaktpersonen på jobbet så att jag kunde larma av. Jag som bara hade tänkt slinka inom på ett par minuter 🙂

Sista-minutenhandling inför semesterresan. Ja – det blev en klocka också och några julklappar slank visst också med.

Packa ska man visst också göra. Men vad ska man ha med sig? Sängen blev full med sommarkläder. Hälften åkte tillbaka in i garderoben och hälften av det jag har med mig kommer säkert inte att användas. Det är konstigt det där med hur man skjuter upp saker och ting. Jag hann till och med åka och träna innan jag kom mig för att faktiskt packa mina grejer i resväskan och då hade maken hunnit åka och hämta äldsta dottern som kommit med buss från Uppsala.

Middagen blev en flamsig historia över en god spagetti och köttfärssås. Det var kul att ha hela familjen samlad och jag ser fram emot veckan i värmen tillsammans – tillsammans med resten av familjen också. Jösses vilket gäng vi kommer att bli.

Hoppas det blir en liten stund över så att jag kan träffa min kollega, som av en händelse skulle till samma ställa samma vecka och till grannhotellet. En drink borde vi hinna kunna hinna med…

Det ska bli såååå skönt med semester!

…och med iPhonen laddad med 9 GB musik och talböcker borde jag klara mig – tror jag…