Nu är det gjort – jag har testat mitt nya medelstyrkepass i hallen. 22 villiga försökskaniner dök upp och kämpade tappert. Tack alla för att ni kom och var med och för era synpunkter och kommentarer. I stort blev passet jättebra men självklart finns det saker att skruva på.
Det var så roligt och nu är jag redo att köra det skarpt! Håll koll i schemat – jag lär dyka upp, ibland med kort varsel.
Det var något som yngsta dotterns handbollslag fick erfara idag. De var inte på topp och då spelar det ingen roll om enstaka spelare glimrar till. När passningarna mer liknar ”kasta gris” och försvaret påminner om ett paraply som det regnar igenom räcker inte enstaka individers prestationer till för att hålla emot ett lag som gör det bättre.
Nu är tjejerna en erfarenhet rikare och tar förhoppingsvis lärdom och gör om och gör bättre nästa match. Jag vet att de kan!
Äldsta dottern ska åka till Ulricehanmn idag. Hon håller på med ett projektarbete om Sudettyskarna under andra världskriget. Min mormor, hennes mormorsmor, är sudettyska och har massor att berätta. Under jullovet hälsade S på henne och intervjuade henne men nu har hon ringt och berättat att hon kommit på mer saker hon vill berätta. Så redan kl 9 sätter sig S på en buss för att komma hem vid 9-tiden ikväll. Det är ett viktigt historiskt arbete hon gör,S. Inte bara för skolan – utan faktiskt även för vår familj.
Själv sitter jag och skriver på ett underlag till styrelsemötet på onsdag. Det är rätt häftigt när det man inser att det man jobbat med under ett år har kunnat leda till en sån oerhörd effekt. Både på människor och ekonomiskt för företaget.
Och – efter lunch gäller det. Jag ska köra igenom mitt nya Friskispass i lokalen. Flera jag känner har lovat komma och agera motionärer. Vi får se hur det går.
Jag hade längt skjutit upp ett besök hos optikern när jag till slut pallrade mig dit. Undersökningen tog längre tid än jag hade väntat mig och optikern blev mer och mer skrynklig i pannan. Det visade sig att jag behövde starkare glasögon på nära håll men eftersom ögonen inte klarade omställningen till långt håll skulle jag inte se bra på långt håll med den styrkan. Helt kasst vid exempelvis bilkörning. Hon började prata om att växla mellan två olika par och det fick mig att tänka på en gammal tant som har ett par uppskjutna i pannan och ett annat par hängande i en snodd runt halsen – en mindre kul bild. Vad göra? Det blev faktiskt jag som kom på lösningen. Linser med den styrka jag behöver på långt håll och sedan ett par glasögon för arbete vid datorn eller för att läsa.
Nu var det så att optikerna jag går hos i vanliga fall inte är ansluten till Synhälsan som är de vi på jobbet använder för terminalglasögon. Det blev till att gå tillbaka till jobbet – ordna en rekvisition för terminalglasögon och sedan boka ny optikertid hos optiker 2. Där har jag varit idag.
När jag kom dit förklarade jag situationen men det märktes på optikern att han inte riktigt ”köpte läget” utan ville överbevisa den första optikern. Vad hände – jo – till slut säger han ”det du sa’ stämmer ju. Du behöver komplettera dina linser med terminalglasögon…”
Nu är det gjort och jag får vänta en vecka på att få dem – och när jag får dem kommer jag att se bättre ut 🙂
Har kommit hem, bytt om till ledarkläder och är nu på språng igen mot Friskis. Det har blivit dags att leda mitt Core-pass. Det blir nog ett nytt core-pass ganska snart. Fick lite blodad tand när jag letade musik till mitt andra pass…
en lisa i livet 