När jag vaknade imorse var det av att min guddotter ropade ”papppa” innifrån gästrummet nere. Fast ropade var nog att överdriva, det var mer ett försiktigt ”pappa” jag hörde. Jag gick in till henne och hon ville följa med och mysa i min säng så vi kröp ner. Egentligen trodde jag inte att jag skulle få sova så mycket till (klockan var 06.40) så jag blev väldigt förvånad när hon gottade ner sig, lade sin hand på min axel och somnade om – så mysigt….
Nästa gång jag/vi vaknade var det av små tassande, rätt hårt tassande, fötter på övervåningen. Guddotterns lillasyster var i full gång. Vad ovant det är med tasset av små fötter på övervåningen numera. Det känns ju inte alls som att det var så länge sedan det var döttrarna man hörde. Nu är det istället ljudet av syskonbarnens små fötter vi får förmånen att njuta av.
Mellandottern kom hem på besök. Hon skulle följa med på ett namngivningskalas och ville även passa på umgås med sina småkusiner innan så det blev fullt fart på busandet och när hon sen även skulle sminka sig var glädjen på topp hos framförallt den äldsta kusinen. Mia – mink…. så säger hon och hon vet precis var allt ska vara. Kanske en blivande makeup-artist 🙂
Det var underbart att kunna äta lunchen på altanen. Vilket härligt väder! Hoppas det upprepas även kommande helger. Båten lockar mycket och både maken och jag ser fram emot lite båtliv igen. Det har typ varit ganska lite av den varan sedan vi kom hem från semestern.
Något jag uppskattar mycket med båtlivet är att vi är utomhus så mycket och efter att jag hade sprungit vid sju-tiden, fick jag igenom att vi skulle sätta oss ute på altanen. Jag tände ljus och lyktor och tog fram filtar men det hjälpte inte. 20 minuter fick jag njuta av att vara utomhus, sen vill gänget gå in… Ok – det var bara 12 grader och jag var nog fortfarande varm efter min joggingtur men ändå – hallå! Klena är vad de är 🙂 eller så är det jag som är galen. Hm… vi kan väl bestämma att det är en kombination.
Oavsett så har dagen varit härlig och självklart med guldkanten att få träffa nära och kära i alla olika åldrar. Från minsta kusinen till min mormor – och så alla där emellan 🙂 Guldkant som sagt!
Imorgon blir det mera kalas!
en lisa i livet 