Kategori: Högtider

Det blev tjuvstart av luciafirande redan igår. Både på jobbet och i kyrkan här intill och som vanligt tänker jag att det vore väldigt roligt att sjunga i kör igen. I alla fall alla fina luciasånger. Jag brukar slås av den tanke en gång om året och det är konstigt nog (eller inte) alltid just vid lucia…

Idag blev det inget luciatåg men väl både luciafika och pepparkaksbak med småprinsar. Dagen hade inte kunnat bli bättre. Jo, kanske om det hade snöat lite.

Just det, vi passade på att skattskriva oss i Bethlehem också innan vi tände alla ljus vi hade för lite lördagsmys. Just nu är ljusförbrukningen enorm hos oss och så får det nog förbli ett tag till.

Vi har verkligen både jul och ljus i vårt hus och jag gillar’t.

Äldsta dottern fyller år idag och eftersom hon bor långt härifrån tänkte vi nog att vi skulle få fira henne när hon kommer hem i jul. Nu blev det inte så utan istället helt fantastiskt.

Hon jobbar som församlingsassistent (pausar prästpluggandet lite) utanför Uppsala och har bl s en tjejgrupp där som kallas för Sisters. Hon och tjejgruppen var i Göteborg över helgen och idag passade de på att medverka i Högmässan här i hemförsamlingen. De sjöng och jag grät en skvätt. Konstigt nog verkar jag ha blivit aningen gråtmild på äldre dagar. Jättefint var också när dottern och jag, hand i hand, gick fram för att ta emot nattvarden. Det betydde mer för mig än jag trodde.

Efter mässan bjöd jag alla på lunch och huset fylldes med tjejerna och deras ledare. Extra roligt var det just eftersom vi i och med det fick möjlighet att fira dotterns födelsedag med både sång, presenter och glass. Tänk vad viktig familjen är.

När alla hade åkt igen hanns det med att baka saffransbullar med mandelmassa och julmysa så dagen blev jättelång.

Och jag säger som kyrkoherden sade

Låt oss göra detta till en tradition.

26 år, så länge har maken och jag varit ett par. Ihop. Tillsammans. Och nu äntligen har maken kommit ikapp mig. Jag har länge varit ihop med honom halva mitt liv, till och med mer än halva, och nu har även han varit det med mig. Vilken tur!

Det konstiga är att det inte känns så länge och ofta undrar jag vart tiden har tagit vägen. Visserligen kan jag se på våra barn att det har gått rätt många år men ändå…

26 år – det är häftigt det! Det är kärlek det!

Allra helst hade nog jubilaren inte velat fira sin högtidsdag men lite kalasande blev det ändå. På Vann vid Gullmaren. Vackra lokaler och lite folktomt såhär på söndagskvällen.

Svärmor och svärfar (jubilaren) hade checkat in tidigare och hunnit uppleva både bad och bastu innan vi anslöt.

Och maten… Fantastisk! Både till utseende och smak.

Hit åker jag gärna tillbaka!