Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag skulle bli så upp över öronen förälskad i en hund. Men det är klart – det är inte vilken hund som helst, det är ju vår Sintra!
Nu har hon snart bott hos oss i två år och jag kan nästan inte komma ihåg hur det var innan. Hon smälte in och tog ”sin” plats i familjen. En plats som vi inte ens visste fanns. Att bli hundägare är ett av de bästa besluten vi någonsin tagit 🙂
Vi sitter och pratar vid middagsbordet och jag frågar maken
Skulle du åka ut till båten?
Innan någon hinner blinka har Sintra hoppat ur sin bädd, rusat genom köket och satt sig vid ytterdörren. Uppenbarligen helt inställd på att åka ut till båten.
Nu är frågan vilket av orden hon egentligen ”hörde”. Åka, ut eller båten? Jag gissar på båten…
Supertidigt var vi iväg. Jag, yngsta dottern och hennes kompis. Så tidigt att ingen av oss egentligen borde ha varit vakna. Ända var vi på väg. På väg till Myggenäs för ett Indoor Walking-pass. På Tjörnbron tog det dock stopp och ett tag verkade det som att det inte skulle bli någon träning för oss. Det var blåljus överallt och trafiken stod still. Som tur var började det röra på sig efter bara en liten stund och vi hann till träningen. Tur var det också att ingen blev skadad i olyckan.
Noterade att jag fortfarande har julkransarna jag gjorde i slutet av november på dörrarna hemma. Kanske borde jag ta ner dem nu. Julen har ju varit över ett tag.
Sen är det ju det här med ljusslingorna som hänger ute. I trädet och i enarna. När ska de tas ner? Ett år (2010) hängde den med ända in i slutet på mars.
Allt har snurrat. Inte en vägg har varit rak och bokstäverna dansar så fort jag rör huvudet det minsta. Det handlar om min första kontakt med rumsprogressiva terminalglasögon. Visst kan jag se nytta med dem när jag är i exakt rätt läge. Texten på skärmen blir jättebra. Likaså texten i det utskrivna dokumentet som jag tittar på. Nu gäller det nog att stå ut och vänja sig – då blir det nog bra till slut även om jag känner mig lätt salongsberusad för tillfället.
Att jag inte skulle kunna hålla isär dem och mina vanliga glasögon behöver jag nog inte bekymra mig över (även om båda bågarna är mycket lika) för det finns inte i min värld att jag skulle vandra iväg med terminalglasögonen på mig…
en lisa i livet 