Kategori: Hoppsan

Idag var det återträff med valpkursen. Vi blev inte så många. Det var Sintra, Viggo och Elvis som dök upp. Behöver jag säga att Sintra var populär?

Populär ja, sämst på allt annat också. Och även jag kände mig lika mycket sämst. Inget verkade funka och allra roligast var att ha nosen i marken och lukta på alla dofter från alla andra hundar som någonsin varit i samma lokal. Det blir ju lite extra jobbigt när hon sedan inte är en hund som svarar på samma belöning under en längre tid. Hundchoklad var gott och funkade en stund, godiset som en av lärararna plockade fram (och som jag givetvis köpte en påse av) funkade en stund och pipleksaken ytterligare en stund. Ska belöning funka måste vi variera i det oändliga verkar det som. Hon tröttnar uppenbarligen snabbt.

Sedan såg hon ut som en mager fågelskrämma bredvid det två granna killarna. Hon är för tillfället så tunn att revbenen syns och att hon dessutom har fällt jättemycket päls gör ju inte saken bättre. En förklaring skulle kunna vara att hon faktiskt är på gång att börja löpa. Båda en av lärarna och Barbro från ”vår” kennel tror att det faktiskt skulle kunna vara en förklaring. Jag hoppas på den och att hon snart är lika fin igen som hon brukar vara.

Att hon var sämst i klassen idag tar jag som en ren tillfällighet. Det var säkert jag som gjorde henne osäker för det kändes lite som att jag blev bedömd och jag var inte alls så som jag brukar med henne. Jag fick till och med ”tipset” att låta mera. Just att jag låter mycket och konstigt med henne är något resten av familjen brukar skratta mycket åt.

Nu ser vi fram emot en liten återförening med Sintras kullbror Rufus, mamma Jess och mormor Joy på söndag. Det ska bli riktigt roligt!

Att jag inte dog…

På promenad hem från en trevlig middag hos våra vänner insåg plötsligt maken och jag att det gick två rådjur strax till höger om oss. De var väl sådär en 40 meter bort ungefär. Vi tittade på varandra och tänkte nog samma sak, Undra hur Sintra kommer att reagera på det här? Hon hade ju redan skällt ut ett par papperskorgar och en behållare med sand längs vägen. Tänk om hon skulle bli skogstokig och tokskälla, klockan var ju ändå rätt sent och vi var mitt i ett villaområde. Eller tänk om hon skulle krångla sig ur selen och sätta efter dem i flygande fläng…

Vi hade inte behövt bekymra oss. Hon var så fullkomligt upptagen med att promenera rakt fram, med nosen i marken och var helt uppslukad av dofterna där. Rådjuren noterade hon inte ens. Någon jakthund blir hon nog inte.

Det blir nog inte den här hunden heller…