Två älskade hundar som leker i solnedgången. Två lyckliga hundar som gång på gång hämtar den där pinnen som vi kastar ut i vattnet som lätt kan liknas vid flytande guld . Två fina hundar som glittrar i solljuset och där varje vattendroppe blir en egen liten sol. Två busiga hundar som inte alls vill hem när vi tycker att du busat klart. Två sandiga hundar som hade dejt med vattenslangen innan de fick komma inomhus.
Två fina och busiga syskon. Sintra och hennes bror Rufus!
Det ligger inte långt bort och kanske inte har den största dragningskraften på mig. Svartedalen. Ändå kan jag inte låta bli att längta tillbaka efter gårdagens promenad.
Vi körde jättelångt (kändes det som) rätt ut i skogen och parkerade först när vi kommit till vägs ände. Med leksugna hundar runt benen tog vi oss sedan runt en lerig men vacker slinga. Tvekade länge på om jag skulle välja gummistövlar inför promenaden men gjorde det och vi kan ju säga att det var rätt val. Lerig skogsstig ger leriga hundar och leriga hundar ger lyckliga hundar. Lyckliga hundar vil dessutoml gärna dela med sig av sin glädje vilket ger lerig husse och matte. Avslutningsvis fick det därför bli bad för hundarna.
Tänka vad lyckliga welshar blir av lera och vatten och alla hundarna simmade massor efter de pinnar vi kastade till dem.
Det får nog bli fler utflykter till Svartedalen…
Varmt var det redan när vi vaknade, precis som det ska när man ligger på boj. Att dröja sig kvar till efter lunch var inte svårt alls. En god bok, trevligt sällskap och ett dopp då och då fick dagen att gå. Och så några turer med Bajsexpressen då och då…
Tanken och planen var Fiskebäckskil idag men vi stack in näsan i Lysekil och hittade bästa platsen längst in i hamnen.
Med tanke på att vi var bjudna på middag här passade det utmärkt.
Kenneln som Sintra kommer ifrån ligger här och vi kunde promenera dit för en supergod och trevlig middag. Det blev även lite hundbus och lite lära-känna den nya valpen Jojo, 11 veckor ny. Sintra tyckte mest att hon var jobbig men jag blev nog lite kär.
Som vanligt blir jag lika förvånad över hur lika Sintra och hennes mamma Jess är. Snygga tjejer är de.
Tyvärr händer det för ofta. Alldeles för ofta…
Under mina promenader med Sintra träffar vi alltid på andra hundar. Både små och stora. Ibland passar det sig att hundarna hälsar på varandra och andra gånger inte. ALLA gånger hälsar hundarna på varandra efter att vi människor kommit överens om att det är ok.
Sen finns det undantag. Tyvärr. Det handlar om hundar som inte är kopplade. Kanske till och med utan halsband. Hundar som går lösa. Visserligen med sin husse eller matte men ändå okopplade. Allt som oftast, enligt min erfarenhet, är det små hundar. Små, gulliga hundar. Ja, jag tycker också att de är gulliga men tycker ändå inte att de ska gå lösa.
Idag hände det igen. En av de lösa, gulliga hundarna fick för sig att den skulle attackera Sintra. Med rest ragg, öronen bakåtslickade och tokskällande gjorde den utfall och ägaren fick kasta sig över sin hund…. Jag menar bokstavligen kasta sig. Hunden hade varken koppel eller halsband.
oj, det har ALDRIG hänt förut…
Så sade ägaren till hunden och jag hoppas att det är sant. Tyvärr tror jag inte det… Jag ser mönstret allt för ofta. Det och att små hundar lyfts upp i famnen när det kommer andra lite större hundar. Kan det vara så att det är människan som har skapat en osäkerhet hos hunden? En osäkerhet som inte hade funnits om hunden hade fått vara hund och inte ett gosedjur/bebis/accessoar. Det tror jag. Sintra har sedan hon var liten fått hälsa på många hundar, stora som små. Första hunden hon hälsade på var faktiskt en 60-kg stor Rottweiler. Hon vägde då ungefär lika mycket som hans svans 🙂 Sintra är nu rätt duktig på hundspråk tack vare att hon får använda det. Hon är inte en människa. Hon är en hund och hundar har ett eget språk.
Sticker jag ut hakan? Jajamensan! Men tyvärr är mönstret allt för uppenbart.
Att jag inte har sett likheten tidigare. Sintra är som ett litet barn. Jag tänker på hur hon beter sig när vi är ute och går.
Hon ska bara…
• Plaska i vattenpölarna
• Hoppa över diket
• Skrämma fåglar så att de flyger iväg
• Gå balansgång på muren
• Jaga där lövet som precis flög förbi
• Inte vilja gå vidare när något annat är mer intressant
• Göra små glädjeskutt då och då
Underbara hund!
en lisa i livet 