När man ska åka och bo hos lillmatte i Trollhättan måste man ju vara fin. Därför är Sintra badad idag. Det är inte riktigt favoritsysselsättnigen men hon finner sig i det numera även om hon blänger på oss i säkert en timme efteråt.
Hennes päls är ser jätterolig ut när hon är nybadad. Hon har virvlar i den precis överallt. Den starkaste är mitt på ryggen så i ett par dagar kommer pälsen stå rakt upp där. Fluffig blir hon också och ser lite större ut.
Fin är hon, och redo för lite studentliv.
Att jag inte dog…
På promenad hem från en trevlig middag hos våra vänner insåg plötsligt maken och jag att det gick två rådjur strax till höger om oss. De var väl sådär en 40 meter bort ungefär. Vi tittade på varandra och tänkte nog samma sak, Undra hur Sintra kommer att reagera på det här? Hon hade ju redan skällt ut ett par papperskorgar och en behållare med sand längs vägen. Tänk om hon skulle bli skogstokig och tokskälla, klockan var ju ändå rätt sent och vi var mitt i ett villaområde. Eller tänk om hon skulle krångla sig ur selen och sätta efter dem i flygande fläng…
Vi hade inte behövt bekymra oss. Hon var så fullkomligt upptagen med att promenera rakt fram, med nosen i marken och var helt uppslukad av dofterna där. Rådjuren noterade hon inte ens. Någon jakthund blir hon nog inte.
Det blir nog inte den här hunden heller…
…förresten ska ju alla buskar ändå tappa sin löv nu så det gör väl inget att jag sliter, drar och tuggar lite på dem?
Igår hände det. Sintra lyckades ta sig ut från vår inhägnade tomt.
Jag tror nog att hon har planerat det ganska länge. Ända sedan vi satte upp nätet i häcken har hon varit där och plockat märla efter märla. De som vi satt fast nätet mot marken med. En i taget, lite lagom random.
Nu fanns det inte längre något som höll nere staketet mot marken och hon kunde krypa under…
… bara för att upptäcka att på andra sidan häcken hade grannen satt upp ett likadant staket och nu var hon fast mellan båda 🙂
Snopet – helt klart.
Nu är märlorna på plats igen för vi tror inte att hon lärde sig något alls av händelsen.
När det inte blir som man har tänkt sig får man hitta på annat istället. Vi hade ju som sagt tänkt oss en sista sväng med båten för säsongen och att då gå till Käringön men med den dimma som varit här var inte det direkt något alternativ. Hela dagen har vi hört fartygen i Hakefjorden som legat för ankare och tutat. Att se dem har definitivt inte gått. Nej, båten fick ligga kvar i Almösund och vi fick hitta på annat.
Maken lyckades fånga dimman på bild… Det blev en fantastisk bild.
Istället tog vi en biltur till Toröd tillsammans med Sintras kullbror Rufus och hans familj. Det fick bli en promenad i skogen med tillhörande picknick. Hundarna sprang fram och tillbaka och totalt sett blev nog deras promenad tre gånger så lång som vår. Sintra har i princip sovit sedan vi kom hem. Med mig hem kom även lite kantareller som jag i princip snubblade på. Bajspåsar kan man ha till mycket 🙂
Vi hann även med att klä av alla segel från båten. Det känns alltid lite vemodigt. Man vill så gärna få ut lite till av varje säsong. Nu får vi vara glada med den som varit och se fram emot nästa istället. Som planerna ser ut nu blir det segling till och runt Danmark nästa år.
Lördagkvällen fortsätter med film i soffan. Frågan är om jag lyckas hålla mig vaken?
en lisa i livet 