Vi har en hund ombord. En hund som blänger lite förnärmat på oss. En hund som badats idag (tvättats med hjälp av slangen på bryggan). Alla ombord var inte överens med henne om att det var onödigt…
Före:
Efter:
Ännu mera efter:
Kompisbåten Rabalder anslöt i Skärhamn och vi lyckades nog fixa hamnens sista men ändå bästa plats åt dem. De hann hit innan regnet kom och vi tillbringade först en stund i vår sittbrunnn för att sedan gå ner i båten när det började regna mer. Tillsammans med blåsten blev det rätt omysigt… Då var det desto mysigare inne i båten.
Även Sintra tyckte att det var omysigt i regnet och efter kvällspromenaden tyckte hon att det var rätt skönt att få komma in i värmen igen.
Det blir spännande att se vad toppnoteringen på vindmätaren inatt. Vissa prognoser har utlovat vindbyar på upp till 21 m/s. Hittills visar den bara 12 . Jag återkommer med rapport imorgon.
Maken och jag tog en promenad med Sintra till stranden. Maken tog av sig strumpor och skor och gick ut i vattnet. Maken kallade på Sintra. Sintra stod kvar och tuggade på lite sjögräs. Nej, det här med att springa ut i vattnet verkade inte riktigt vara hennes grej.
Plötsligt skuttade hon av någon anledning ut i vattnet och kom på sig själv med att ha vatten till maxhöjd ungefär. Hon sköt rygg som en katt och visste inte var hon skulle göra av den ena framtassen som var ovanför vattnet. Behöver jag säga att hon såg förvånad ut? Till slut rusade hon upp på stranden och började gräva i sanden istället. Något som fick husse att lyfta upp henne för att skölja av henne i havet igen innan vi gick tillbaka till båten igen. Som om inte det räckte spolade matte sen av henne med sötvatten…
Jag hoppas att hon har förlåtit oss…
Träna på att bada får vi göra igen snart.
Förutom att hundsäkra däck och laga gummibåt har vi gjort massor idag. Fikat, njutit sill och nubbe till lunch, fikat igen, tagit det lite lugnt, sovit, badat, solat, grillat och träffat roliga bekanta på bryggan. Just det, vi hann med att kura under taket i sittbrunnen i skydd för regnet och sedan njuta av en fantastisk regnbåge också. Och sedan ytterligare en grej, men den gäller Sintra. Hon har lärt sig att ta sig från sittbrunnen och fram på fördäck så hon är nog den som jobbat hårdast. Det är en verklig bedrift. Inget grepp att få och så lutar det överallt. Det var lite learning by doing och hon har både glidit baklänges och på rygg emellanåt men till slut gjorde hon det. Jag är övertygad om att staketet jag ”vävde” till henne uppskattades.