Det som inte får hända

Idag på eftermiddagen fick vi veta att en av valparna i kullen inte fanns bland de andra längre. Stumpan finns nu i hundhimlen och busar säkert för fullt med min morfar. Kan riktigt se hur hon tuggar på hans fingrar och fötter och sedan somnar gott  i hans knä. Precis som hon gjorde hos mig i söndags.

Det innebär också att en av de andra valpköparna har fått det tråkiga beskedet att det inte längre finns någon valp till dem. Jag lider verkligen med dem och kan inte ens tänka mig hur ledsna de är. Jo – lite kanske. Jag blev rätt tagen själv när tårarna började rinna och jag kände att jag var ledsen. Det hade inte slagit mig tidigare att jag redan nu hade fäst mig vid de små liven. Allihop.

På söndag träffa vi dem igen – Nu bara två tikar, Gun och Linda, samt de tre killarna Kalle, Fröding och Anders.

Sov gott lilla Stumpan och tack för i söndags. Vi hade det mysigt då. Morfar Edi tar hand om dig nu. Lova att du tar hand om honom också!

Valpbesök nr 2

På eftermiddagen blev det utflykt till Lysekil igen. Mellan- och yngsta dottern hade inte träffat valparna än och med sig tog yngsta dottern även sin bästa kompis.

Vilken mysig stund vi fick med dem. Vi välkomnades av Jess (mamman) och Joy (mormor) och det märks att de nu känner igen oss. Sex kavata fyrbenta ljuvliga varelser lufsade runt på vardagsumsgolvet och där hamnade så klart även vi. Det har bara gått en vecka sedan sist men det har hänt massor med valparna. De går bättre och de har blivit större och mycket mer kontaktsökande. Mys på hög nivå! Minerna på döttrarna vid första mötet var obetalbara. Att vi kom därifrån utan att de hade lyckats stjäla med sig någon var en bedrift… Vi hade nog alla gärna tagit med oss en eller ett par 🙂 Men vi väntar. 6-7 juni hämtar vi hem vår Sintra…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag är oerhört tacksam för den gästfrihet som Jess matte och husse står för. De har huset fullt med valpköpare nu och vi lär ju vara tillbaka redan om en vecka. Tills dess får vi titta på bilder och filmsnuttar och längta.

Första mötet med valparna

Vi lämnade Fiskebäckskil klockan tio och gick tvärs över fjorden till Lysekil. Äldsta dottern hade redan kommit dit (hon var bilburen) och vi körde sedan till kenneln. Där fick vi träffa valparna. Mest träffade vi de tre tikarna, Linda, Gun och Stumpan. En av dem kommer att bli vår 🙂

De är små och de är alldeles ljuvliga. Halvöppna ögon och öron, stappliga och vingliga och väldigt försiktiga. Vi fick en fin stund med dem innan även grabbarna anslöt. Sex små krabater som utforskar en för dem väääldigt stor värld (en liten del av ett vardagsrum). Roligast var nog att se försöken till små skutt och förvåningen när de lyckas frambringa vad som kommer att bli skall. De riktigt ryggar tillbaka av ljudet.

Nu längtar jag tills nästa gång vi får se dem igen, och sen till i juni när en av dem flyttar hem till oss.

20110423-192428.jpg20110423-192408.jpg20110423-192445.jpg20110423-192359.jpg20110423-192436.jpg

En lång fredag

Jag nyper mig i armen. En gång, två gånger… Tänk vad lyckligt lottade vi är! Att kunna få njuta och uppleva vårt vackra Bohuslän. När det dessutom är tillsammans med familj och vänner är det inte mycket som slår vad vi har.

Jag gillar Fiskebäckskil. Lyckans Slip som hamnen heter är riktigt bra. Även så här lite pre-season. Allt är igång och då betalar jag gladeligen hamnavgiften – och den var halv nu.:-) och de har de helt klart fräschaste gästtoaletterna…

Maken och jag tog en promenad genom samhället och slogs av hur många ”dyra” bilar som stod parkerade lite här och där. Det var de fina märkena och då med en hel del extrautrustning och många av registreringsskyltarna har telefonnummer där riktnumret består av två siffror. Undra hur det ser ut i skärgården på ostsidan av landet? Är det bara bilar från vår sida landet där? Tror inte det.

I hamnen vårrustas Kvartsita för fullt och det är allt något speciellt med dessa vackra skutor! Lite som historiska minnesmärken. Just här i Fiskebäckskil hör de ju dessutom hemma. Här låg förr många sådana.

Nu har vi precis kommit tillbaka till båten efter att ha grillat. Äldsta dottern hade då anslutit. Visst blev det lite kyligt men inget som inte en grill under bordet kunde råda bot på. Den är helt klart användbar även efter att maten är tillagad.

image
image
image
image

Imorgon styr vi först mot Lysekil. Där ska vi hälsa på welsh-valpar, något som kommer att bli mycket spännande. Bredvid oss här i hamnen idag ligger en X-412 som har just en Welsh ombord. En sjuårig hane som älskar båtlivet. Hanen kommer från kenneln Dagsländan och hunden är i och med det faktiskt släkt med ”vår” valp. Äldsta dottern följer med och hälsar på valparna innan hon åker vidare till farmor och farfar. Vi, vi ansluter till Alinde på Bohus Malmön. De har lovat hålla en plats åt oss.