Bilen stuvades och cykeln hängdes på dragkroken. Vad grejer hon hade med sig. Eller rättare sagt, vad grejer hon skulle ha med sig hem. Hade hon verkligen haft med sig allt detta när hon ”flyttade hem” över sommaren?
Jag började förstå varför vi skulle bli bjudna på restaurang i Trollhättan idag. Misstänker att skjutsen hem med all packning var en del av ett större sammanhang. Det hade nog varit jobbigt för mellandottern att få med sig allt på buss och tåg…. Men, med en sådan muta var vi inte svårövertalade.
När allt så var instuvat i bilen kom den jobbiga delen. Avskedet med Sintra. Mellandottern har ju varit hos oss sedan vi hämtade Sintra och nu var det plötsligt dags att lämna henne. Det verkade som att Sintra hade känt på sig att hon skulle åka idag för hon har hjälpt (läs stört) mellandotterns packning och packat upp i samma takt som saker har packats och inte lämnat hennes sida. Stora kramen blev det….
Middagen på Truly Indian var en riktig överraskning. Mycket prisvärd och god mat. Dit lär vi nog ta oss igen. Det är nästan så att jag hoppas att de skulle öppna i Stenungsund. Saknar vi inte en indisk restaurang här?
Hemma igen är vi nu tre och det för första gången sedan i början av juni. Vi tre som bor här året runt alltså. Kanske ska jag räkna oss som fyra? För visst räknas även Sintra? Nu ska vi bara hitta våra rutiner också. Fördelat på tre.
en lisa i livet 