Vi tog en lååång frukost och kunde sitta i sittbrunnen trots kall nordanvind. För en gångs skull ligger vi vindrätt och har lä här. Om en stund får vi lunchsällskap och sedan får vi se vad vi hittar på. Kanske testar vi Lilla Brattön. Men tills dess slappar vi i sittbrunnen och har det bra.
Det har varit konstigt att vara hemma och ha semester. Fast lite vettigt har jag fått gjort. Förutom att tvätta har jag (och en annan Friskisledarkollega) gjort en konditionsdel till mitt skivstångspass och dessutom kört igenom själva skivstångspasset. Det är lite småfix kvar men det börjar kännas bra. Riktigt bra!
Nu är i all fall maken och jag tillbaka i båten. Vi valde att åka hit redan ikväll och sova här för att sedan imorgon kunna lägga loss i ett par dagar igen. Vädret verkar hyfsa sig (efter ett makalöst åskoväder inatt) och har vi tur får vi en fin avslutning på semestern. Åstol, Tjörnekalv och Dyrön finns med i planerna men de kan ändras snabbt 🙂 Nu tar vi återigen dagen som den kommer och bara ÄR!
Igår kom vi hem. Vi lämnade Långöviken vid halvtiotiden och lade till i Almösund vid halv sju. Det blev motorgång största delen av vägen eftersom det givetvis blåste både rakt framifrån och lite väl mycket för att kryssa i. Det kändes att det nu blåste lite svalare och vårt beslut att ta oss hemöver är med facit i hand helt rätt. Det blåser ännu mer idag och ska så fortsätta även imorgon.
Även om det blåste så var det i alla fall fint väder. Sotenkanalen var även denna gång tom på båt och när vi sedan valde att gå Strömmarna från Fiskebäckskil till Gullholmen märkte vi att fler, som vi, valde den vägen för att slippa allt för mycket ”stök”. Vi kunde lugnt laga mat och äta den i ”sjölä”.
Först när vi kom till Stigfjorden rullade vi ut genuan och länsade in mot Skåpesund.
Nu har vi sovit hemma en natt (i gungande sängar 🙂 ) och laddar för att komma ut igen i slutet på veckan. Men – de fyra veckor vi varit ute har känts som minst fem… Konstigt men det måste ha varit något med det totala avsaknandet av tempo. Vi har tagit det hur lugnt som helst ju.
Layday i Strömstad var det – eller inte.
Helt plötsligt bestämde maken och jag oss för att börja gå söderut istället. Bara sådär. Kanske till och med för att komma hem imorgon eller så. De fyra veckor vi hittills varit ute känns just nu som hur långa som helst och vi har fått mycket av allt gott. Sista semesterveckan kan vi faktiskt utgå hemifrån… Det kan ju vara spännande det med.
I alla fall, fram kom sjöställen. De har vi inte slutit på i år men nu var det dags.
Vi har fått regn och vi har fått vind (toppat på 12 m/s) och ligger nu för ankar i Långöviken. Sist vi låg här var vi 26 båtar, nu är vi 3!
Medan jag badade slängde maken ihop lite middag och eftersom vi skulle ha handlat i tisdags har han grävt djupt i gömmorna. Han har lyckats mycket bra tycker jag 🙂
Vi sov länge, visste att vi skulle ligga kvar i Strömstad idag, och ute regnade det….
Hade en mycket trevlig kväll igår. Först dök en gammal gymnasiekompis till maken upp med en hel middag. Herrgårdsgravad lax, potatissallad, aioli och bröd. Efter ytterligare en stund dök makens barndomskompis upp tillsammans med sin yngsta dotter. Det är kul när det blir så spontant och trevligt. Maken är ju härifrån trakterna så det är ju klart lite av anledningen till att vi gick hit igår. Alltid kul att träffa vänner man inte ser så ofta.
Vad vi ska göra idag? Minsta möjliga kanske… Inventera innehållet i kyl och skafferi för att se vad vi behöver handla inför sista veckan och eventuellt städa lite.
Eller inte 🙂
en lisa i livet 