Efter två dagars jobb är det återigen dags för semester. De sista dagarna den här sommaren. Sen väntar iofs en lång och härlig eftersäsong…
Vad bättre än att samla goa vänner för en grillkväll. Solen sken och köttet var … Hm …. Dåligt. Det blev potatisgratäng, bernaisesås och sallad och två skivor ryggbiff på åtta personer….
Just det – affären är redan kontaktad och ersättning utlovad. Och vi hade en trevlig kväll ändå.
14 år var jag, sist jag träffade dem, och vi bodde då i Angola. Igår träffade jag dem igen för första gången på 27 år. Vart tar tiden egentligen vägen?
Egentligen är det deras dotter jag lärde känna där. Hon ett par år yngre än mig. De bodde i Cacuaco, på en camp, utanför huvudstaden Luanda, och jag med min familj inne i Luanda i en lägenhet. Jag minns att jag var lite avundsjuk på att de kunde vara ute och leka för det kunde inte vi. Campen var inhägnad och hade vakter och vi bodde istället i en lägenhet mitt i stan.
För några år sedan hittade vi varandra via Facebook och vi har setts på somrarna då vi har legat med båt i Hasselösund där hon och hennes familj bor. Efter en trevlig stund igår i vår sittbrunn tog hon och jag en promenad till hennes föräldrar för att se om se om de kände igen mig. Det slutade med en fikainbjudan som idag.
En trevlig stund blev det med många minnen från förr och plötsligt vävdes minnena även ihop med maken. Det visade sig att makens kusiner och min barndomsväns mamma lekt tillsammans som barn. Tänk vad liten världen är.
Nu har vi lämnat Hasselösund för den här gången men ser redan fram emot nästa besök.
Vinkade av se två yngsta döttrarna som åkte hem och tog sedan en promenad till Smögen. Det är så lagom att ligga i Hasselösunds gästhamn men ändå kunna ha närheten till Smögenbryggan utan att ha buslivet. Lite som lite av varje. Några små inköp blev det men inget större även om butikerna lockade med massa rea. Misstänker att det kommer att bli ännu mer rea om ett tag och då kan en helgutflykt vara lämplig.
Promenera gjorde vi inte till min kollega som har sommarboende på Kungshamnssidan utan dit fick vi ta gummibåten. En trevlig fikastund i solen efter att först fått se deras supersöta kattungar. Inte ens min allergi kunde få mig att tycka annat. 🙂
Tillbaka till båten verkade det länge som att vi (läs maken) skulle få ro. Motorn råvägrade nämligen att starta trots ihärdiga försök. Kollegans sambo ryckte dock ut och bogserade ”hem” oss till vår lätt solbrända dotter. Det är tur att hon mönstrar av imorgon för jag tror inte att hon tål mera sol nu. Tänk vad mycket bättre vädret blev dessa dagar än det som prognoserna visade på. Härliga dagar med alla döttrar i ett somrigt Bohuslän.
Vi strålade samman igen i Hasselösunds gästhamn. De kom dit per båt och jag med bil. På vägen passade jag på att vänta in dem vid bron över Sotenkanalen och kunde fånga dem på bild.
Min gamla (!) barndomskompis från Angola sköter om hamnen och vi fick en trevlig stund hos henne innan vi (läs jag) tog ett dopp, grillade och hade lite familjemys i sittbrunnen. Och nej, vi fick ingen åska utan istället en fantastisk solnedgång och en stilla kväll.
Ja tills svanarna dök upp… Ett par med fyra ungar! Vi kan väl säga så här… Det tog ett tag att lägga till med gummibåten efter toabesök iland (yngsta dottern har skadat sin fot och kan inte klättra av båten). Till slut förbarmade sig grannbåtens besättning och offrade lite av sin frukost för att locka dem till sig så vi kunde ta oss till vår båt. Hua säger jag. De fräste rätt bra. Svanarna alltså.
Kl nio klev jag av båten i Grebbestads hamn och såg efter maken, döttrar och hund som styrde stäven söderut. Kvar på bryggan stod jag med en tom gasoltub….
Nä, något mer allvarligt än att även bilen som döttrarna körde hit med också behövde med söderut var det inte. De har väl en fyra fem timmar framför sig till Smögen och för mig tar det nog 40 minuter, om jag kör långsamt… Fast det är klart, jag ska ju byta en gasoltub också… Men sen?
en lisa i livet 