Kategori: Tankar och funderingar

Man får faktiskt vara lite låg ibland

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag är överlag en positiv människa och jag är oftast glad. Det är något som jag vet både märks och syns på mig. Jag är till och med glad när jag sjuk eller har ont och det har ibland ställt till med ”lustigheter”, för inte kan väl någon som har ont vara på så gott humör som jag?! Ibland, egentligen väldigt sällan, kan jag vara lite mindre glad. Det betyder inte att jag är ledsen eller mår dåligt utan bara att även jag kan ha en eller ett par dagar där jag inte är på topp. Såna dagar har jag just nu.

Såna dagar vet jag att det bästa jag kan göra är att göra eller planera för roligheter. Ikväll tänker jag tex gå på ett Dans Fuego pass och imorgon ska jag hänga med yngsta dottern när hon ska spela handbollsmatch med damlaget. Just det – jag och maken planerar för en långhelg bara han och jag.

Dessutom njuter jag i fulla drag av den vackra vintern vi har just nu. Tänk att kunna ta en promened i vackerheten på lunchen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snart är jag nog lite mindre låg igen.

Jag trodde att jag skulle kunna välja

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

För ett tag sedan fick jag ett mailerbjudande från fd Extra Film. De hade 50% rabatt på fotoböcker fram till den 18 januari (i morgon). Yes tänkte jag! Det är klart att jag ska göra en fotobok över 2011. Det är ju bara att välja ut lite bilder.

Så tänkte jag tills jag satte mig och skulle börja välja. För just 2011 har jag nästan 9000 bilder… Visserligen snyggt och prydligt organiserat i mappar i datumordning men ändå… Efter två timmar ger jag nu upp.

Det går inte. Jag kan inte välja bland så många.

Nej – det får bli nya friska tag för 2012. Planen är att göra en fotobok per månad och sedan göra en sammanfattning av året från de bilderna. Det är en plan i alla fall. Det kan gå. Kanske.

Men det var roliga två timmar – och jösses vad jag längtar till sommaren nu.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto:UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Hur kan det hända?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Läser i tidningen (missade tyvärr inslaget på tv) om Thomas och Jennie som blev oskyldigt anklagade för barnövergrepp efter att barnen lekt i deras sängar en morgon. Det är fruktansvärt när det går fel på det här sättet men också fruktansvärt när det går fel åt andra hållet och förövare slipper undan.

Under vår Stockholmsperiod (mellan ’92 och ’95) fanns det en familj i utkanten av bekantskaps-/grannkretsen. Den familjen var ”lyckligt skild”. Barnen (4 stycken) bodde växelvis hos sin mamma och sin pappa i samma område. Två av barnen gick på dagis och två i lågstadiet. En dag blev mamman uppringd av Socialen som berättade att de två dagisbarnen omhändertagits pga misstankar om sexuella övergrepp. Mamman skulle infinna sig hos polisen för förhör. Det var personalen på dagis som hade kontakta Soc. Barnen gillade att gömma sig under soffan på dagis, hann inte alltid till toaletten i tid och syskonen tydde sig till varandra på dagis. Dessutom hade personalen åsikter om att barnen hade urvuxna kläder och inte var de nya heller. Nu handlade det ju om dagisbarn, tre och fem år gamla. Barn gillar att gömma sig under soffor, sängar mm och att det händer olyckor vet ju vilken förälder som helst. Att de gillade varandra då, var det verkligen ett tecken på övergrepp? Hur urvuxna kläder (läs föräldrarnas ekonomiska situation såg ut) kommer in i bilden förstår jag inte.

De två dagisbarnen omhändertogs men inte skolbarnen. Bara det kan man ju tycka är mycket märkligt och märkligt är även att föräldrarna, som var goda vänner, spelades ut mot varandra. Typ ”Om det nu inte var du så måste de väl har varit den andre… Har du inte misstänkt det i alla fall lite…” osv. Föräldrarna hade inget att dölja men greps, anhölls och häktades efter ett tag och då (först då) omhändertogs även de två äldre barnen. En god vän till den drabbade familjen lyckades hålla kontakt med barnen och det vi fick höra var väldigt konstigt. Bl a lades saker som att tjejerna vill ha trosor på sig under nattlinnet till misstankarna och återigen att syskonen tydde sig till varandra. Konstigt? Verkligen inte!

Det tog nästan ett år innan anklagelserna lades ner helt och familjen kunde återförenas. Då hade både mamman och pappan suttit frihetsberövade i nästan ett halvår. Hur de tog sig igenom den tiden begriper jag inte. Allt vad de gick igenom begriper jag inte…

Ändå vidhåller jag att det är hemskt när det drabbar oskyldiga och lika hemskt när skyldiga klarar sig undan. Vad är värst liksom? Det är svårt, mycket svårt.