Fick precis Fritidsresors nyhetsbrev och fastnade för dessa ord:
Livet är inte dagarna som går, det är dagarna du minns.
Visst stämmer det?!
Kategori: Tankar och funderingar
SHKf95- Sävehof 11-13
Vilken grymt bra match det blev. Alla tjejer i yngsta dotterns lag var på hugget och var verkligen på tå. De kom till matchen obesegrade i serien och hade siktet inställt på poäng mot ett Sävehof som precis som vanligt var på topp. Tyvärr åkte de därifrån utan poäng. Sävehof vann med två mål. De sista två målen gjorde de under matchens sista minuter, fram tills dess var det både jämnt och spännande.
Matchen var både välspelad och underhållande men innehöll även bottennapp och självklart höjdpunkter. Yngsta dottern i mål tillhörde definitivt höjdpunkterna för mig. Hon spelade en riktigt bra match. Trots att hjärtat strulade.
Tyvärr verkar den nya medicineringen inte funka som den ska – men så står hon också på den lägsta doseringen. Det blir till att prata med farbror doktorn för att höja medicineringen. Hon räknade själv till mellan 10 och 15 hjärtrusningar under matchen. Inte bra… Ändå presterar hon på topp. Vinnarskalle – kanske det?!
Till tomten!
Följer äldsta dotterns exempel och lägger ut min önskelista inför jul här:
· Silverring/-ar med döttrarnas namn. (Kanske en bred med alla tre döttrars namn runt om. Eller varför inte tre smalare, en för varje dotter…)
· Regn-/allvädersställ från Didriksson
· PT-tid på Bluewater
· Skinnhandskar
…och så snälla barn förstås! J
Hoppas nu att jag varit tillräckligt snäll så att tomten kommer!
Mediciner och biverkningar
I väntan på en ablation för sitt hjärtfel medicineras yngsta dottern. Medicinerna är beta-receptorblockerande och när hon tar dem får hon inte de hjärtrusningar som hennes hjärtfel innebär. I och med det kan hon också spela handboll något som är en mycket viktig del av hennes liv.
När hon hade hjärtfelet förra gången var det på precis samma sätt. Innan operationen fick hon mediciner. Vi fick byta medicin ganska direkt eftersom hon fick biverkningar av dem men hittade därefter en medicin som fungerade bra. Efter operationen släppte vi allt vad mediciner innebar.
När hjärtfelet kom tillbaka i somras och hon återigen fick medicin var vi noga med att hon inte skulle få Atenolol igen. Istället fick hon Sotalol. Hjärtrusningarna försvann och vi tänkte inte mer på det.
Förrän nu!
I början av veckan trillade poletten ner. Plötsligt kunde jag se de biverkningar hon drabbats av sedan hon börjat medicinera. Sedan igår tar hon den inte längre och imorgon börjar hon istället med Isoptin Retard, den medicin hon bytte till sist också.
Har verkligen dåligt samvete för att jag inte sett/insett biverkningarna tidigare utan bara kopplat ihop det med vanliga tonårsfrågor. Hoppas att medicinerna nu ska fungera och att det snart är dags för själva ablationen. Oavsett så är huvudsaken att hon mår bra!
Vardagslyx med en twist
Onsdagsmorgnar är den morgon då jag, om jag kan, går upp lite extra tidigt. Då är det nämligen träning på Bluewater med deras amerikanske instruktör Mark. Förra veckan var jag inte helt frisk och var tvungen att hoppa över det så jag såg verkligen fram emot denna gång.
Inte blev jag besviken heller. Det vankades vattenjympa ”the Mark way”. Eftersom jag var lite tidig passade jag på att krypa ner i en av de varma poolerna först. Den som finns i deras VIP-rum. Där låg jag en stund och filosoferade och bara var. Jag hade en strålande utsikt över Hakefjorden och kände hur kroppen vaknade av värmen i vattnet.
Sen kom Mark!
Vi skulle ha med oss gummiband och gröna vikter till poolen. Vet ni hur jobbigt det kan vara med vattenjympa? Tillsätter man vikter eller gummiband blir det inte direkt lättare. Både vattnets motstånd och redskapen på det… Det var superjobbigt men också jätteroligt. Jag är nu helt slut i kroppen, på ett skönt sätt, och känner att jag fått en påfyllning av energi som kommer att räcka länge. Misstänker dock att träningsvärken kommer att dyka upp under morgondagen.
En roligt händelse – Det var dags för övningar med de gröna vikterna och jag tog tag i en i varje hand och lyfte ner i poolen. Armarna bara sjönk… Av någon anledning trodde hjärnan att vikterna skulle flyta. Fråga mig inte varför men flera andra deltagare hade samma upplevelse. Kanske har det och göra med att när man badar eller i är i vattnet så är man van att ha saker som flyter med sig, gummibåt, luftmadrass, bollar, flytspagettisar… Säger bara en sak – vikter sjunker 🙂
Miljön vi tränade var det verkligen inget fel på. Tyvärr är bilden lite suddig. Jag undrar om det beror på att armarna skakade så efter träningen att jag inte kunde hålla kameran stilla?
en lisa i livet 