Efter massor av gnäll och tjat värmer det att läsa äldsta dotterns blogginlägg. Det är det bästa kvitto jag kan få – så nu tänker jag fortsätta gnälla, tjata och gnata 🙂
Skämt åsido. Kanske skulle jag istället välja att se det hela som en kvalitetssäkringsprocess?
Efter 3½ timmas bilkörning igår var jag rätt trött och hade hoppats kunna somna tidigt. Då ingrep Murphy (som vanligt). Ni vet han med ”lagen om alltings djävlighet”…
Jag hade precis lagt mig tillrätta i sängen, det var lagom svalt i sovrummet, kuddarna och täcket var sådär mysiga man vill ha dem och släckt lampan. Då kom mellandottern ner för trappan.
Jag tror att det är stopp i toaletten uppe!
Hon trodde rätt. Det var stopp. Visserligen rann det lite men det var ändå otvivelaktigen STOPP. Det vara bara att tydligt tala om för båda döttrarna att toaletten inte fick användas. Jag försökte luska om de visste något särskilt som någon av dem hade spolat ner, men det var det inte… För att förstärka budskapet om att toan inte fick användas ställde jag papperskorgen på toastolen. Möjligen tänker de till när de ser den där.
Väl tillbaka i sängen höll jag precis på att somna när – PANG – något smällde. Pulsen steg eftersom det lät som om det var någon som hade hoppat på altanen. Efter att ha stått och smygtittat ut (bakom gardinen) kunde jag konstatera att det inte var någon där men det tog ytterligare en timma innan jag var säker på att det kom från inne i huset. Ni som känner mig kan nu ser framför er hur mitt katastroftänkande satte igång. Sån är jag. Minsta lilla som möjligen skulle kunna hända och jag har fantiserat ihop det allra värsta scenariot. Att det var något med vattenledningarna stod högt upp på min lista över möjliga orsaker till ljudet och det kopplat till att det var stopp i toan fick mig att tänka i banor om rör som ”exploderade” och då inte vilka rör som helst – utan givetvis röret från toan…
Efter att ha insett att jag inte kunde göra något somnade jag till slut men då var klocka över tre.
När jag så stod i tvättstugan och strök för en liten stund sedan (där alla rör utgår ifrån) kunde jag konstatera att det var i något av rören det smällde. Det lät ungefär som när man stänger en engreppsblandare lite för hårt. Vad smällandet kan ge för konsekvenser vill jag helst inte ens börja fundera på men nu har jag i alla fall ringt Herberts Rör om toan och tänker även passa på att fråga om smällande rör när det kommer och fixar stoppet.
Hoppas de kommer snart!
Vi har det otroligt bra. Vi trycker på en knapp och lampan tänds, vrider på kranen och fram kommer vatten – både kallt och varmt. Är vi verkligen medvetna om hur bra vi har det?
Kommer ihåg i min barndom/ungdom när jag bodde i Angola ett år. Det var oerhört lärorikt. I lägenheten som vi bodde i fanns det två badkar. Jag kan inte minnas att någon av oss någonsin tog ett bad i något av dem. Ändå var de ständigt fulla med vatten. Att ha i reserv. Vi hade nämligen inte vatten varje dag. Så för att kunna tvätta oss och våra kläder hade vi hela tiden vatten (med jod i) upphällt i badkaren. Vatten till matlagning fanns istället i dunkar och det vattnet kokades alltid först. Under året som vi bodde där bars åtskilliga dunkar med vatten upp till vår lägenhet på femte våningen – hissen var det lite si och så med…om vi ens hade ström…
Hade inte velat vara utan det året och kommer på mig själv med att tänka på det när det blir strömavbrott eller som nu när det är något strul med fjärrvärmen och vi därför inte har något varmvatten.
Ett annat minne från det året handlar om att sila bort mjölbaggar från potatismospulvret innan vi lagade det – men det är en helt annan historia.
Visst är kroppen finurlig. Den talar om så många saker för oss – om vi vill lyssna på den, och det gör vi väl? Framförallt lyssnar vi på den när vi mår bra. Ni vet den där goa känslan i kroppen som bara vill ha mer. Vi riktigt njuter av den (även om vi inte gärna vill ”skryta” med den. För inte är det ofta som någon, när jag frågor någon hur de mår, svarar:
Tack – jag mår så otroligt bra. Jag är glad för ditten och lycklig för datten för att inte tala om ….
Nej – istället är svaret tillbaka ett kort
Bara fint – själv då?
Utan att reflektera över det. Nej, oftast inte heller jag. Och det är inte bara när vi mår superbra som vi svarar utan att reflektera utan oftast.
För några år sedan, i samband med yngsta dotterns första ablation (hjärtoperation) mådde jag inte särskilt bra av förklarliga skäl. Ändå svarade jag glatt att jag mådde fint när någon frågade (med tillhörande leende). Till slut kom jag på mig själv och rättade mig och svarade att jag inte alls mådde bra. Då blev det konstigt. Vi vet liksom inte hur vi ska bemöta någon som svarar att de inte mår bra. Det blir lätt lite krystat.
Nu var det inte det här jag hade tänkt skriva om när jag började med inlägget utan när kroppen talar om olika saker för oss. Som när vi har mycket, eller åtminstone lite för mycket runt omkring oss. Då vill kroppen få oss att ta det lite lugnare. Huvudvärken dyker upp – vi tar en tablett, vi blir hungriga oftare – vi äter mer, trötthet – mer kaffe osv. På mig sätter det sig oftast i ryggen (har en skada där) därav rubriken. Ryggen är min svagaste länk och där min stress sätter sig. Det intressanta är att det inte bara är den negativa stressen som sätter sig där utan även den positiva. Där är kroppen inte så smart. Den känner nämligen inte skillnad på kul och jobbigt.
Under veckan har jag haft ont i huvudet – tagit huvudvärkstablett, varit trött – ökat kaffeintaget och nu fått duktigt ont i ryggen. Fick det mig att hajja till? Inte då. Jag skyllde på influensavaccinet. Det var lättare än att sänka tempot. När jag väl kom på det föll alla pusselbitar på plats. Då blev det lättare att ta tag i det också och av någon anledning kunde jag även prioritera bättre då.
Ikväll tänker jag prioritera träning. Det vet jag att jag mår bra av! Framöver tänker jag försöka (tänker inte lura mig själv) att faktiskt vara mer uppmärksam på vad kroppen talar om för mig och då agera på rätt saker.
Så tänker jag idag – kanske tänker jag annorlunda imorgon men då får det bli så 🙂
en lisa i livet 