Maken är ute och reser i sitt jobb. Varje kväll när jag ska gå och lägga mig ringer han – och säger god morgon! Han är i Australien och är tio timmar före mig. Det är lite lustigt och man får hela tiden tänka på vad som sägs.
Säger maken
då hörs vi imorgon…
innebär det att vi kommer att höras hans imorgon men min ikväll. Skulle jag säga
imorgon ska jag…
så kan det handla om två dagar fram för hans del.
Det gäller att tänka snabbt och rätt och inte fort och fel, då kan det bli förvecklingar 🙂
Om jag skulle få för mig att byta jobb skulle det inte vara med den här mannen.
Vid järnvägsövergången i närheten av jobbet håller de på med något slags vägarbete. I samband med det har ”någon” fått i uppgift att vara VAKT och bestämma när bilar får köra och när de ska vänta på sin tur. Till hjälp har han en röd flagga.
Han stod där när jag åkte till jobbet, när jag åkte hem på lunchen och när jag skulle hem efter jobbet. Med samma röda flagga och klädd i samma neongula kläder. Jag hoppas verkligen att de är vattentäta för det har regnat hela dagen idag. Jag skulle inte vilja byta honom.
Men det är klart – jag tycker ju att det är bra att någon gör jobbet. Alternativet hade varit att det som nu fixas inte hade blivit fixat eller att det hade blivit trafikkaos och ingen hade kommit fram.
Så tack till dig – farbrorn i den neongula jackan, med den röda flaggan – för att jag kom fram idag.
Jag har alltså tagit den första av två sprutor mot svininfluensan. Som astmatiker tillhör jag riskgruppen precis som mina barn. De blev vaccinerade för två veckor sedan och då skrev jag detta.
Idag var det så dags för mig att bege mig till Vårdcentralen för att för egen del också ta mitt ansvar. Det var kö i trappan upp till mottagningen som administrerade den och jag fick en nummerlapp. 20 läste jag att det stod på lappen samtidigt som jag hörde nummer 72 ropas upp. Nästan 50 personer före mig i kön alltså. Det som var lite intressant var att se sig omkring och inse att jag drog ner medelåldern ordentligt. Runt omkring mig satt medlemmar av den äldre generationen i kommunen.
När jag lyssnade på vad de pratade om (jag vet att man inte ska tjuvlyssna men jag hade inget bättre för mig – f’låt J) fick jag klart för mig att många var där på chans. Dvs de tillhörde inte någon riskgrupp mer än mina barns kompisar eller mina vänner. Skälet till att de chansade var att ”de var ju gamla”. Att de sen haft både Asiaten och Hong Kong-flunsan som gör att de faktiskt har ett bättre försvar även mot Svininfluensan hade de nog blundat med både öron och ögon för.
Personalen på VC var dock strikta. De som inte tillhörde riskgruppen fick inte heller vaccin mot Svininfluensan. Istället föreslog sköterskorna att de kunde passa på att vaccinera sig mot den vanliga säsongsinfluensan (smart drag). Några var dock påstridiga och det var inte roligt att höra dem beklaga sig och gå på. (Av de 50 före mig i kön föll ungefär 20 bort från vaccination mot den nya influensan.)
Om tre veckor ska jag tillbaka och få spruta nummer två och just nu är jag nyfiken på vilka biverkningar jag kommer att få av den första sprutan. Döttrarna fick ju i princip alla J Undra hur långt tid det tar innan jag märker av något?
Yngsta dottern har spelat handbollscup i Tuve i helgen (Broccoli-cup, vet fortfarande inte varför just broccoli) och mellan matcher har det varit en del dötid. Igår åkte några av oss föräldrar, som var med, till Ikea. Det blev snabbshopping. Hann plocka åt mig gardiner, en kudde och servetter i olika färger.
När jag kom hem kom jag på att jag hade glömt lite och tänkte att det kunde jag ju ta på söndagen (läs idag). Sagt och gjort, kl tio hängde jag på låset och plockade raskt på mig det jag skulle ha och lite till.
Vad hände?
När jag närmar mig kassan börjar jag fundera på vad jag plockat på mig och ifall jag verkligen behöver det – OCH – börjar plocka tillbaka det jag inte hade tänkt köpa… Hur gick det till? Är jag på väg att bli sjuk, eller är det ett kanske ett sundhetstecken? I vilket fall som helst blev jag nöjd med gardinerna jag köpte. Som vanligt var jag tvungen att lägga upp dem och den här gången har jag inte fuskat med häftapparaten. Ja – det har hänt. Jag gjorde till och med om (sprättade mm) när en av de fyra längderna blev fel. Vuxenpoäng kanske? 🙂
Hur det gick i handbollen? Tjejerna kom fyra och har fått med sig massor av ny erfarenhet. Räknade ut att de med den här cupen och förra veckans USM har spelat 10 (!!!) matcher på 9 dagar. Tacka femton för att de är trötta nu. Stolt mamma (jag alltså) fick se yngsta dottern bli matchens lirare i en matcherna den här helgen också. Kan det vara början på en vana? Sånt gillar jag!
Har letat vitrinskåp till vardagsrummet ett tag nu utan att riktigt hitta något jag gillar. Jag vill ha något som inte är för stort, kompakt eller klumpigt men inte heller för modernt. Det ska vara stilrent och snyggt.
Detta kanske? Gillar att det har en låda på mitten – det liksom händer något. Ser skåpet framför mig i vårt vardagsum med belysning i och vackra glas…
en lisa i livet 