Vår hund ÄLSKAR snö. Hon älskar att hoppa i den, hon älskar att köra ner huvudet i den, hon älskar att leka ubåt i den, hon älskar nog nästan allt med den. Det enda hon tycker är lite konstigt är att de där vita bollarna som vi kastar till henne liksom bara försvinner…
Helgen som var bjöd på massor av snö och hon (och jag) njöt för fullt. Sen gick vi in och mös i värmen… Minus sjutton grader är ok en liten stund men sen blir det kallt och då är det skönt att komma inomhus igen.
Visst såg vi redan igår att det var mycket snö här men med den påfyllning som kom under natten och dagsljus kunde vi konstatera att det var mer än vi trodde. Här är massor med snö och väldigt vackert.
Medan maken skottade fram bilen tog jag en kort promenad och givetvis var kameran med. Sist jag var här i Österbybruk var det augusti och väldigt grönt, nu var det istället väldigt krispigt vitt och vackert på ett annat sätt.
Änderna i ån såg ut att frysa men någon hade varit där nyligen och matat dem med bröd så det var full aktivitet.
Dagen bjöd sedan på besök vid Dannemora gruva, Östhammar och slutligen julmarknad i Öregrund. Själva julmarknaden var väl sådär men inramning och dagen i helhet var mycket trevlig. På Ankargården i Öregrund blev det våfflor och hembakt i en mysig miljö där vi till och med kunde ta med Sintra in i farstun medan vi fikade.
Efter en dag med massor av frisk luft kommer middagen nu att smaka ljuvligt!
Väderprognosen lovade vackert väder så jag tog med mig kameran till jobbet idag. Jag misstänkte nämligen att det skulle kunna bli rätt vackert. Det blev till att trotsa snön på balkongerna och pulsa ut i ett par decimeter snö för att kunna fånga bilderna Om jag hade gjorde rätt som tog med mig kameran idag?
Jag tycker det – Vad tycker du?
Det snöar, är kallt och mörkt. Jag kryper i min goa jacka och njuter av vinter som den ska vara.
Tur att jag har många varma jackor (enligt maken några för många…) för jag tror att vintern blir lång och kall.
Hade båten inte varit på land hade vi nog varit ute den här helgen. Höst men på gränsen till vinter med riktigt kalla nätter är vad vi har haft i helgen. Allt toppat med blå himmel och en rund lysande sak på himlen. Den hade nog många med mig velat se lite mer av.
Det var fortfarande minusgrader när vi åkte hemifrån och både halsduk och mössa var på. Frysa har jag slutat upp med sedan jag blev vuxen :-). Mössan valde jag dock att plocka av mig innan vi lämnade bilen när termometern visade på fem plusgrader.
Tillsammans med Sintras bror Rufus och dennes matte fick vi en härlig skogspromenad och kunde njuta av en väldigt vacker skog där frosten stundtals låg tjock men där solen också sken genom trädtopparna och ner på en färgrik natur. Hösten när den är som vackrast…
en lisa i livet 