Plötsligt är den bara där… Den där dagen när man redan på morgonen vet att kvällen kommer att bli fantastisk – även vädermässigt. Det blev till att planera för en kvällspicknick på klipporna och hur rätt var inte det. Och nu börjar den infinna sig – åtminstone lite grann. Den där snartärdetsemsterkänslan…
Det hann nästan bli sent innan vi cyklade hem igen men vi ser redan fram emot en repris….
Det regnade fortfarande när klockan var tre och det är klart att jag funderade lite. Funderade på hur det skulle bli med den där jobbaktiviteten efter arbetstid då vi skulle vara utomhus. Funderade om det var så att det hade gått att boka på de där partytälten som jag visste hade avbokats eftersom det skulle vara sol…
Klockan fem var jag på plats. I solen. På stranden. Utomhus. Och inte regnade det inte. Istället var det en sån där fantastisk försommarkväll, så som den är när den är som bäst.
Inte blev kvällen sämre när stora delar av Partypatrullen dök upp och underhöll. Jag säger bara… Visst finns det bra musik nu men jösses vilka gamla goa låtar det finns och Partypatrullen är rätt bra på att göra dem 🙂
Ändå kunde jag inte låta bli att smita ut och njuta av den vackra kvällen, i den vackra miljön. Och när Partypatrullen hade spelat klart skjutsade jag hem delar av bandet. Jag menar, vi är ju ändå grannar.
Efter gårdagskvällens festligheter bestämde vi oss för att gå ut och lägga oss på svaj istället för att bli kvar i hamnen. Förutom belöningen att vakna upp i en ankarvik möttes vi av något av det mest fantastiskt vackra jag någonsin sett naturen bjuda på. Jag var helt mållös men som som tur var hade jag kameran framme (otippat :-)) och kunde föreviga stunden. Den kommer jag definitivt att minnas mycket länge!
Dagar som dessa är det fantastiskt att vara där jag är. Att både bo, jobba och att bara vara. Att bara vara innebar idag att på lunchen handla med sig en sallad och gå ner till ångbåtsbryggan för att sitta där och äta den. Stunden när jag sedan kunde lägga mig ner i solen och titta upp mot himlen fick bli bonus.
Varje gång jag är på Liseberg slås jag av att det är så oerhört vackert där. Bland alla åkattraktioner finns allt det fina och gröna och vackra också. Idag hittade jag till exempel ett vattenfall som jag nog egentligen har sett men som jag först nu lade märke till…
Gröna Lund kan nog bara stoltsera med det gröna i sitt namn. Något annat kan de inte konkurrera med 🙂
en lisa i livet 