en lisa i livet

Det tog oss sju timmar att gå från Tunø till Bønnerup och stor del av tiden hade vi fin segling.

Sista biten fick vi motsjö och motvind och det var bra stampigt. Det var riktigt skönt att komma in mellan pirarna i Bønnerup och lägga till.

Vi fick handlat lite och även badat innan vi grillade tillsammans med kompisbåtarna på bryggan. Som avslutning fick vi så äntligen en solnedgång i havet.

Vid sex i morse lämnade vi Bønnerup och styr mot Anholt. Där ska vi vara vid halv elva om allt går som det ska.

Ja, vad säger man? Värmen och solen är förrädisk. Det fick jag känna av igår. Plötsligt mådde jag bara inte bra. Svårt att beskriva hur jag inte mådde bra men jag blev väldigt trött i hela kroppen. Det tog inte lång stund för mig att komma på att jag varit slarvig med att dricka vatten under dagen så jag gjorde vad jag kunde för att återställa vätske- och saltbalansen och sedan somnade jag nere i båten.

Det var efter att vi gått en sväng på ön som det här hände och jag hade även varit upp en sväng i klocktornet som på Tunø även extraknäcker som fyr.

När vi kommer till nya ställen (även om vi varit där förut) gillar jag att se mig om. Alltid finns det något att upptäcka och överallt hittar jag vackerheten i olika saker.

Efter att jag kvicknat till gick jag och badade och det var precis vad jag behövde men helt hundra mådde jag inte under resten av kvällen heller.

Men – En trevlig kväll blev det. Mycket trevlig!

Vi lämnade Samsø, Caprice lämnade Grenaa och Alinde sin svajvik jättelångt bort (minns inte vad den heter men vet att de hade 24 grader i vattnet).

Nåväl. Det var disigt och rak motvind och för första gången i år kände jag av sjösjukan lite. Sjön är inte snäll här men hittills har vi ju nästan bara haft plattvatten så sjöben har det inte blivit än.

Caprice och vi kom ungefär samtidigt till Tunø. Vi kom aningen före och hann till och med omgruppera till bryggplats alldeles innan de lade till på vår babordssida.

Den lilla båten närmast bryggan på bilden nedan lämnade och då kunde vi ta den platsen.

Först vid tretiden kom Alinde och vi hade inte lyckats freda bredsidan på Caprice men Alinde hittade bra plats själva.

Vad vi gjort idag? Badat så klart. Massor. Det går ju liksom inte att låta bli.

Jag gillar Tunø. Också. Här är också väldigt trevligt och fint och mysigt. Om inget oförutsett inträffar under natten blir vi nog här minst en natt till. Därefter siktar vi mot Sverige.

Nu tar vi natt härifrån. Vi får väl se om vi nås av de där vindarna som utlovats. Än så länge har de lyst med sin frånvaro.

Vi hade fullständigt missat att en av Danmarks största musikfestivaler skulle börja som idag, och det i Ballen på Samsø. När vi kom fram efter att ha lämnat Sejerø var det redan trångt men vi hade tur och fick en kalasplats. Havnefogden berättade att ”alla” kommer och att de flesta bokat plats för hela veckan. Bryggan där vi låg på nocken var tex abonnerad.

Vi fick handlat det vi behövde och förberedde oss på en stökigt natt men den uteblev. Desto stökigare var det under dagen för alla de, säkert över 100, båtar som kom efter oss och letade plats.

Priset som sämsta planerare var nog en 48 fots motorbåt som kom in vid 18-tiden. Letade lite efter den när vi lämnade nu på morgonen men hittade den inte. Kanske gör de ett nytt försök idag. Vi var flera båtar som lämnade för en liten stund sedan.

Utanför hamnen låg säkert ett femtiotal båtar på svaj och väntade. Det kommer ju lite vind inatt så jag hoppas att de får hamnplats idag.

Nu är vi på väg mot Tunø där vi ska stråla samman med kompisbåtarna Alinde och Caprice. I och med det har vi nu också vänt och påbörjat färden mot Sverige och Bohuslän igen.

Vi fick ett lite spännande uppvaknade på Sejerø. Maken hade fipplat lite och lyckats stänga av kyl och frys under natten. Obra skulle man kunna säga men även det löste sig – såklart.

Det var återigen sol och blå himmel men det fläktade åtminstone lite. Alltid något…

Efter lunch hyrde vi oss cyklar för att få se mer av ön.

Från fyren i ena änden till revet i andra. Nästan 3 mil fick vi ihop. Och jag säger det igen – sååå vackert!

Tyvärr höll man på att renovera fyren men utsikten därifrån var väl värt cykelturen.

Vi cyklade bland alla fyra sädesslagen och skämdes lite när vi inte kunde dem på rak arm. Dessutom mängder med fält med lin och majs. Sejerø tävlar varje år om att vara platsen med flest soltimmar under sommaren och det märks att de är vana vid att det är torrt.

Ett badstopp hann vi också med.

Jag lurades lite. Vi kom inte hela vägen till grenen men en helt fantastiskt cykeltur fick vi oss innan vi kom tillbaka till hamnen.

Och väl tillbaka i hamnen var det inte mycket mer att göra än att gå till stranden och bada.

Sejerø kommer vi tillbaka till. Det är ett som är säkert.