I fredags förmiddag kom jag på det. Exakt vad jag skulle köpa till hopplösa maken som är så svår att köpa födelsedagspresent till.
Det blev ingen fjäderlampa.
Det blev solglasögon.
Och han blev jätteglad. Kanske mest för att det inte var en fjäderlampa. Nä – han blev glad på riktigt.
Nu dröjer det tills det är dags för en ny fråga om vad han önskar sig. Ända till jul….
Maken fyller år på lördag och både jag och döttrarna har frågat honom vad han önskar sig. Eftersom han har allt och köper det han kommer på att han inte har men ”behöver” är han mycket svår att köpa både julklapp och födelsedagspresent.
Efter många om och men kom han ändå på att han önskade sig ett cyklop. Jag fortsatte att fråga honom efter ytterligare något (cyklopet såg jag att döttrarna nappade på) och försökte till och med med inlindade hot. Typ ”önskar du dig inget får du en Eos fjäderlampa”. Jag har en bild av att den skulle passa fint i vårt sovrum… Fortfarande inga fler önskningar.
Något skulle jag nog kunna hitta på tänkte jag och var glad över att tjejerna åtminstone hade något konkret att gå på. Ett cyklop.
Ikväll berättade maken att han hade köpt ett —- cyklop—- och jodå, vi kunde få slå in det om vi ville.
Tror att det blir riktigt bra med en fjäderlampa…
Sol som fortfarande värmer när man kommit hem från jobbet kan göra att man gräver fram dynorna till altanmöblerna, dricker en kopp kaffe och serverar Philip middag på altanen.
Vet inte vem som njöt mest. Vi eller han.
Vågar man hoppas att våren är här nu?
Äntligen fick jag möjlighet att springa med de nya löparskorna. Att däckas av feber och förkylning hjälpte ju inte och hostan jag haft (fortfarande har) är inte att leka med. Till Varvetmilen, som jag nu i efterhand inser att jag inte borde genomfört, var det inte läge med nya skir så då fick de gamla duga och det var först idag som hostan inte var i luftrören längre.
30 försiktiga minuter blev det och med tanke på hur sjuk jag varit är jag nöjd. Och jo, skorna skötte sig exemplariskt. Tur det, det är ju vi som ska ta oss runt en halvmara tillsammans i maj.
Det får nog bli ett försiktigt pass imorgon också.
Maken har jobbat hårt med att få Aquelina klar för sjösättning och idag var det dags. Även Alinde och Caprice var redo så alla tre skulle i sjön.
Först sjösattes Alinde. Lite spännande var det eftersom det var lågvatten. Skulle vattnet under kölen räcka eller skulle båten ”bottna”?
Vattnet räckte och näst på tur var Caprice.
Sist ut var vår båt, Aquelina. Det där med när hon hänger och dinglar är väldigt nervöst. Vad som kan hända är väldigt uppenbart.
Lite mindre än en timme efter att jag kom till hamnen var alla tre båtarna sjösatta och båtsäsongen 2017 förklaras härmed inledd.
Nu ska det bara bli fredag så att masterna kommer på plats.
en lisa i livet 