Det gäller att stanna till och njuta av det lilla. Det var kallt och krispigt när jag kom till jobbet i morse. Minus åtta grader stod det på termometern och eftersom det var helt klart låg Hakefjorden helt stilla. Helt stilla och mycket vackert.
När det är så där vackert försöker jag att stanna upp och njuta av vackerheten. Det är så mycket som är bråttombråttombråttom att man inte hinner eller rättare sagt man ser men ser ändå inte. Lite flummigt men ni fattar kanske ändå. Tänk om man på något sätt skulle kunna få fram hur viktigt det är att faktiskt se och faktiskt tillåta sig att se ”här och nu”.
Vi planerar väldigt mycket i våra liv. På gott och ont. Men när vi till och med planerar in när vi ska se något fint eller när vi ska ha roligt då har det väl ändå gått för långt? Vi lever nu och här och vi själva är både med och skapar och upplever det som är vackert och roligt. Det som händer i vardagens alltså.
En spontan lunchdate ledde till en spontan lunchpromenad och utan den hade jag inte både fått träffa en kär vän eller fått se och njuta ännu mer vacker vardag. Just där och då. Jag var där och jag såg och upplevde det utan att det varit planerat.
Att bo och arbeta där jag gör bjuder på mycket vackerhet. Vackerhet som jag emellanåt tar för given. För given eftersom den så ofta är där. Ser jag den inte kan den inte heller göra mig glad. Idag såg jag den. Idag tog jag till mig den och idag njöt jag av den. Helt oplanerat… Till och med när jag hade ett ärende till bilen under eftermiddagen.
Frågan är hur roligt jag kommer att tycka att kvällens Box-pass är? Riktigt roligt hoppas jag… Men först ska jag njuta av yngsta dotterns Kyckling i currysås med ris och rårivna morötter. Den ser jag verkligen fram emot.


