Idag är det 22 år sedan jag träffade min man för allra första gången. En kompis till mig kände honom så visst hade jag hört om honom redan tidigare. Hon tyckte att vi skulle passa ihop och hade länge försökt sälja in idén till oss båda, utan framgång. Till slut gav hon upp.

Men då…

Det var vårkonsert på gymnasiet och jag och min kompis var med i kören. Istället för att åka hem efter skolan stannade jag kvar hos henne för att fixa mig där. Medan hon och hennes sambo tog en promenad med deras hund hoppade jag in i duschen. Två minuter senare ringde det på dörren och eftersom jag tror att de är de som kommer tillbaka (och har glömt sina nycklar) drog jag på mig en badrock som hängde där och öppnade dörren, fortfarande med schampo i håret… Det var inte min kompis och hennes sambo. Det var min blivande make!

Visserligen tog det ytterligare några månader innan vi blev ett par men det har vi varit sedan dess. Vi, tillsammans, hand i hand genom livet…