En god vän har fyllt 50 och igår var det kalas med stort K. Egenligen skulle maken jag varit värdpar tillsammans men han var tvungen att åka till Australien med jobbet så jag fick en ”annan” partner). Måste säga att vi funkade mycket bra tillsammans trots att vi aldrig hade träffats förut. Visst – vi hade pratats vid på telefon ett par gånger men det var först när han och hans fru hämtade upp mig för att åka till kalaset som vi hälsade på varandra ”face to face”.

Tillsammans gjorde vi sen vårt bästa att se till att värd och värdinna kunde släppa det mesta och bara njuta av kalaset. Lite roligt var det dock… Jag brukar tycka att jag har kontrollbehov men nu har jag mött min överman (läs kvinna :-)) men vem säger att det är fel att han kontroll? Inte jag, tycker i det här fallet att det handlar om att man bryr sig…

Innan gästerna kom frågade min värdpartner om jag ville vara med och sjunga en sång och det tackade jag glatt ja till. Jag var helt övertygad om att vi var många som skulle sjunga…så var det inte. Det var bara han och jag men även det momentet satt som en smäck!

Det blev sedan sång, melodikryss, telegram, tal och ännu mera sång, precis som sig bör på ett kalas. Stämningen var på topp och orkestern bjöd senare upp till dans. Alla verkade ha väldigt trevligt och kalaset blir säkert ett roligt minne för vännen som fyllt år.

Nu till lite om maten på kalaset (ja-jag gillar mat). Varmrökt och inlagd lax, sillar (även årets sill 2010), skaldjurspaté och räkor till förrätt, kantarellpaj, lammkotletter och potatiskaka till varmrätt, äggost och ostar till efterrätt och som grädde på moset tårta. Och – alldeles i början, innan vi satte oss till bords, serverades ostron.

Ostron verkar vara något som delar folk i två läger, eller kanske till och med tre. Ett läger som inte gillar ostron, ett som inte vågar smaka för att de tror att det ska smaka på ett visst sätt och sen vi som älskar dem. Jag gillar ostron skarpt, med bara lite citron på… och de som serverades igår var riktigt goda. De kom i olika storlekar så om man nu vågade sig på att smaka ändå kunde man får ett litet och vi som ville kunde få lite större. Mums!

Passar på att att tacka för att jag fick komma på kalaset. Jag hade jätteroligt (fast jag saknade maken…) och det hoppas jag att födelsedagsbarnet också hade!