Vi lade till på Huö vid ett-tiden och fick en härlig sommardag i naturhamn. In alles blev vi fyra båtar (bortsett från de vi inte kände). Som av en händelse råkade det även bli så att det fanns ytterligare två welshar i båtarna bredvid och även Sintra var nog helnöjd med valet av naturhamn.

När vi hade grillat färdigt och nästan ätit upp började det smattra ovanför våra huvuden och plötsligt såg vi ambulanshelikoptern närma sig. Den kom närmare och närmare.

Den skulle landa här. Vi hade inte ens märkt att någon skadat sig men då kunde vi konstatera att någon låg på klipporna bakom oss. Helikoptern gick in för landning och även Sjöräddningen anslöt.

Ombord på Sjöräddningsbåten fanns även ett tv-team om vi fick senare veta att det just nu spelas in nya avsnitt av SOS-västkust. Vi fick även veta att mannen som fick åka helikopter till sjukhuset troligen skulle vara tillbaka här igen imorgon (även om jag tycker att det verkar otroligt).

Det var en kluven känsla att uppleva detta. Å ena sidan insåg jag hur snabbt något kan gå fel och hur långt ifrån allt man då är och å andra sidan insåg jag hur lyckligt lottade vi är som har de räddningsresurser vi har tillgång till.

Nu hoppas jag att det går bra för mannen med bröstsmärtorna och att han verkligen kommer tillbaka hit imorgon.