Vi lastade bilarna fulla och körde rätt ut i skogen. Rätt och rätt ut vet jag i och för sig inte. Lite slingrigt var det allt. Tur med vädret hade vi och regnet var som bortblåst. Mellan trädtopparna kunde vi se blå himmel och plötsligt sprack det upp och blev soligt en stund. Mycket bättre än så kan det inte bli på en nyårsafton när snön lyser med sin frånvaro.

Maken och jag hade rekat lite och visste att det skulle bli en lagom promenad till grillplatsen längs Bohusleden. Vagnvänligt var det också. För de lite yngre promenerarna blev det också väldigt spännande. Efter att vi kämpat oss upp för den brantaste av backarna stod det en påse på en stubbe. En påse med kex och Festis. Konstigt 🙂 . Sintra hittade en pinne istället och var helt nöjd med det.

Det är något speciellt med att laga mat över öppen eld. Speciellt och fascinerande. Och varmt 🙂 Med elden blev till kol hanns det lekas ordentligt i skogen och jag blir alltid lika förundrad över vilken fantasi barn har. Medan vi vuxna smuttade på varm glögg blev en stock till en häst, en sten blev till en diamant och vattenglitter fick barn med spring i benen att stå stilla och försöka räkna stjärnorna som ramlat ner. Häftigt är det!

Sen smakade den grillade korven och marshmallowsen supergott!

Tiden flög iväg och när glöden var som bäst var det dags att promenera tillbaka till bilarna igen. Det var då det hände. Ungefär halvvägs tillbaka dök det upp. Då när benen på de lite yngre började bli trötta och vagnen som redan var upptagen lockade. Då var det bara där. Chipsträdet. Ett lagom stort träd fullt med chipspåsar. Konstigt nog verkade det plötsligt finnas massor med ork kvar.

Väl hemma igen sjönk tempot och sofforna fylldes snabbt. Lite som efter en dag i skidbacken. Även om vi inte frusit var det skönt att låta kroppen värmas upp igen och till och med att för en kort stund sluta ögonen i uppladdning inför det riktiga nyårsfirandet på kvällen.