Författare: en lisa i livet

Vi var rätt överrens min fysioterapeut 👨‍⚕️ och jag. Det finns inte så mycket mer för mig att hämta där. Min axel blev lite för skadad av subluxeringen i samband med min stroke 2018, och jag behöver inte kunna hjula igen. Alla kan faktiskt inte det sade hon. Hon sade också att jag inte varit den typiska patienten i och med att jag var träningsvan och tog så mycket ansvar själv. Att jag är igång och tränar själv gör också att hon är nöjd med att släpoa mig. Fortsätta träna kommer jag nog alltid göra. Bland annat på Friskis. Känner mig ju återställd fysiskt. Visst, finmotoriken i vänster hand är inte den bästa men jag kan använda den och kan också träna den själv. Ännu ett avslutat kapitel alltså.

Shit vad bra jag är!!!!

Den senaste tiden har det varit mest fokus på el-kickbiken inför vår husbilsresa till Tyskland och den gröna fina trehjuliga elcykeln har sett lite ledsen ut i garaget. Men idag hände det! Den fick komma ut på en 6 kilometer lång tur.

Nu har jag klurat ut varför jag gärna drar åt vänster med den. Handbromsen sitter på vänster handtag och när jag försöker få grepp om det med fingrarna blir det så att jag drar hela handtaget mot mig och därmed också svänger vänster. Tänker att man blir bra på det man tränar på så det är bara att fortsätta träna. Det blev ”bara” en dikeskörning idag så det går redan framåt.Oavsett – kul är det.

Elsparkcykeln är en nyckelingreduens för vår hysbilsresa i Tyskland i sommar.

I och med att vi blev lite osams i lördagskväll föreslog maken att jag skulle ta en tur idag. Upp i sadeln igen liksom. Jag vill ju att resan blir bra ich förstod honom så det blev en liten tur. Vänster- och högersvängar, upp/ och netför, till och med föebi vårt förra hus.

Hur det gick? Bra så klart men jag är extra försiktig i vänstersvängar.

Att börja dagen med att träna varannan dag försöker jag hålla i som vana. Det är inte alltid jag lyckas men igår blev det ett 20-pass. Tjugo minuter crosstrainer och sedan styrka med tjugo repitioner av varje övning. Efter träningen och en dusch var det skönt att sätta sig i en av fåtöljerna på altanen och landa lite. Jag visste ju att dagen skulle innehålla många sociala aktiviteter.

Först kom vänner som hade kullbrodern till vår första hund Sintra.

Nu har de ettårige Alfred och vi Astra och de leker bra ihop också. Yngsta dotterns Gnista var med och lekte på ett hörn också.

På kvällen vi bjudna till fina vänner på middag. De bjöd på fantastisk mat. Oxkind

Det var en mycket trevlig kväll som inte bara innehöll god mat utan även dans och en lite spontan hårklippning 😀 innan vi ställde oss på våra kickbikes och rullade hemåt i natten.

Tyvärr hade jag, eller rättare sagt min vänstra fot en liten incident med en vass kant på cykeln och det i kombination med att jag äter blodförtunnande medicin ledde till ett mindre blodbad. Inget farligt men jag är omplåstrad på bästa sätt nu om än lite öm på knölen på insidan vristen. Men kvällen var helt klart värt det!

Det där med uppföljaren till en bra film är lite lurigt. Det är inte alltid så lyckat och ofta slutar det att man blir besviken eftersom man hade höga förväntningar. Skulle det bli så med Top Gun också?

Inte alls! Den var bättre än bra och när filmen var slut hade jag förflyttats bakåt i tiden och var 16 år igen och ville bli stridsflygare.

Den var alltså riktigt j***a bra.

Överhörde tre tonårstjejer sån vägen ut. EN av dem berättade att hon visste att det fanns en TopGunfilm till. De andra svarade att de visste det men att den var jättegammal så den var säkert inte bra……ja tjena!!!

Men, missa inte att se Top Gun Maverick. Den är bra på riktigt.