Efter en väderrik dag, utan den utlovade åskan, sitter jag ensam i sittbrunnen. Det är stilla och solens strålar färgar fortfarande himlen i olika färger. Runt omkring hör jag hur det samtalas i andra båtar utan att för den delen höra vad som sägs och jag bara är. Är i nuet. I nuet som är just nu. Innan vinden som ska komma i natt når hit och liksom slår stillheten i spillror. Njuter av en sista veckas semester.
Imorgon går vi norrut igen. Än är det många dagar kvar.
När vi lämnade ”Haala” imorse var det med planen att gå till Käringön över dagen för att sedan gå till hemmahamnen som ikväll. Vi ångrade oss och blir kvar ute ytterligare ett tag. Det är ju först på lördag som vi har planer. Och så måndag förstås. Då börjar vi jobba igen.
Det är förvånansvärt mycket båt ute. Till och med hamnkapten Henrik var förvånad. Han hade räknat med ca 50 båtar här idag men det är nästan fullt. Kanske är de fler än vi som vill få ut det mesta av den fantastiska sommaren.
Man kan inte säga att det kom som någon överraskning direkt. Redan på morgonen kunde vi se molnen torna upp sig över Lysekil.
Det lovades starka vindar, åska och regn och det var varmt som i en säck. Lite våghalsiga var vi och vågade oss på en lunch utomhus, i halvlä på Pråmen. Att det skulle bli räksmörgås var inte svårtippat och det var helt klart rätt val. Vi snackar berg av räkor…
Sen blev det lite bråttom tillbaka till båten….
Massa regn blev det och massa vind. En av båtarna lite längre ut hade haft 20 m/s i masten medan vår toppnotering bara var 18… Åskan hörde och såg vi men den gick inte över oss den här gången.
Måste vara någon slags rekord. Ett enda oväder på semestern. När hände det senast?
Varmt var det redan när vi vaknade, precis som det ska när man ligger på boj. Att dröja sig kvar till efter lunch var inte svårt alls. En god bok, trevligt sällskap och ett dopp då och då fick dagen att gå. Och så några turer med Bajsexpressen då och då…
Tanken och planen var Fiskebäckskil idag men vi stack in näsan i Lysekil och hittade bästa platsen längst in i hamnen.
Med tanke på att vi var bjudna på middag här passade det utmärkt.
Kenneln som Sintra kommer ifrån ligger här och vi kunde promenera dit för en supergod och trevlig middag. Det blev även lite hundbus och lite lära-känna den nya valpen Jojo, 11 veckor ny. Sintra tyckte mest att hon var jobbig men jag blev nog lite kär.
Som vanligt blir jag lika förvånad över hur lika Sintra och hennes mamma Jess är. Snygga tjejer är de.
När vi lämnade Ramsö hade vi bestämt oss för att gå långt söderut. Det var obefintligt med vind och vädret var grått. Varmt var de fortfarande och självklart var shortsen på. Hasselösund var vår plan och vi hade till och med bokat plats för att vara säkra på att få plats. Det skulle ju blåsa rätt mycket dagen därpå.
Väl framme möttes vi av detta och vi kändes oss lite viktiga en stund.
Att maken ramlade i när vi lade till nämner vi inte men minen på honom när han insåg vad som skulle hända var fullkomligt obetalbar.
Det lugna Smögen kallar hamnen sig och bortsett från iandet i riggarna och blåsten en av dagarna är det just det. Med gångavstånd till Smögenbryggan ligger man riktigt bra där. Dessutom har hamnen en egen kryddträdgård där man är välkommen att plocka kryddor till sin mat.
Och fint är det där. Riktigt fint!
