På lunchen idag fick jag förmånen att träffa en helt ny liten människa. Eller helt ny är hon inte. Hon har hunnit bli hela tre och en halv vecka faktiskt. Ett litet fint knyte som sov gott i min famn. Tänk vilken spännande resa hon och hennes mamma och pappa har framför sig. Ett litet underverk har de fått, att ta hand om, fostra och vägleda tills hon blir vuxen nog att själv ta för sig av livet. Jag önskar dem verkligen allt gott och vet att det kommer att gå jättebra.
När jag satt där med den lilla i famnen kändes det inte som att det var så länge sedan som mina egna döttrar var små. Jag börjar bläddra lite bland gamla fotografier och inser att det är en hel evighet sedan. Och hur såg man (läs jag) ut egentligen…?
På bilden är äldsta dottern fem och halvt år, mellandottern tre år och yngsta dottern som jag har på magen är bara två och en halv månad.Jösses vad tiden går fort.
