Man skulle kunna säga att det var helt planenligt för efter frukost idag kom strumpan som Sintra svalt upp. Ett till två dygn var det besked veterinären hade gett när det hände så det stämde väldigt väl.
Samtidigt som vi lade loss sprack det upp och därefter har det blivit bättre och bättre. Nu styr vi mot solen (nästan) och räknar med att vara framme på Läsö vid tiotiden ikväll.
Rufus husse och matte ringde i morse. De undrade om hundarna kunde leka en stund och det var klart att de kunde.
Medan vi fikade på altanen busade hundarna som vanligt. Idag hade de lite tävling om Sintras nya boll. Vi kastade och hundarna kappades om vem som kunde ta den först… Det blev nog oavgjort men Sintra vann helt klart flygduellen.
Kanske borde vi ha insett att det skulle hända men ändå blev vi tagna på sängen. Visst har Sintra varit en liten strumptjuv men hon har aldrig visat minsta tendens att tugga i sig dem. Istället har hon gömt dem eller velat att vi ska jaga henne. Aldrig har hon ätit upp någon. Förrän ikväll.
Stor oro (såklart) och ett samtal till veterinär. Nu har lilla vovven fått praffinolja och vi hoppas att den lilla strumpan tar sig igenom systemet utan att fastna. Gör den det blir det definitivt besvärligare…. Men det var en liten kort ankelstrumpa så vi hoppas på det bästa.
Fick förresten reda på att Sintras syster Ester ätit många strumpor under sitt första år. Fler än båda händernas fingrar. Kanske är det ett släktdrag?! 🙂
Semesterseglingen är tillsvidare framskjuten tills strumpan är ett minne blott och imorgon ska huset strumpsäkras.
Så här såg de ut i mars och ärligt talat var jag lite fundersam ifall vi hade varit lite för tuffa mot de stackars kornellerna…
Nu har de hämtat sig. Allihop. Vissa tog det lite längre tid och har inte hunnit ikappän än men alla lever. Kors i taket säger jag…
Nästa gång ska vi inte vara fullt lika tuffa 🙂
Behöver jag tillägga att jag är gräsallergiker?
en lisa i livet 